GUVERNÖREN UFPVER DE SJU STÄDERNA. En saga från de stora upptäckternas tidehvarf. Under den förra delen af femtonde århundradet, när prins Henrik af Portugal, aktningsvärd i åminnelse, gjorde sina upptäcktsresor längs Afrikas vestra kust, och öfver verlden lupo rykten om gulårika trakter å fasta landet och nyupptäckta öar i oceanen, anlände till Lissabon en gammal förvildad sjöman, som af stormarne blifvit drifven, han visste icke hvart, och omsider kommit till en fjerran belägen ö, hvarå han landstigit och hvilken han funnit vara bebodd af kristna samt ega flera ståtliga städer. Invånarne, som aldrig förr blifvit besökta af något fartyg, hade, berättade han, samlat sig omkring honom och betraktat honom med förvåning. De sade bonom att de voro afkomlingar af en skara kristna, som flytt från Spanien, när detta land eröfrades af muhamedanerna. De voro nyfikna att få höra något om sitt fädernesland och blefvo bedröfvade, då de underrättades om att mohrerna fortfarande besutto konungariket Granada. De ville taga den gamle sjömannen till kyrkan för att öfvertyga honom om att de voro renläriga; men vare sig af brist pågreligiöst intresse eller emedan han icke satte tro till deras ord, nogat, han afböjde deras inbjudning och föredrog att återvända ombord på sitt fartyg. Han blef emellertid straffad härför. En förfärlig storm uppstod, hvilken, oaktadt hans ankare, dref honom ut till sjöss och han såg aldrig mera den okända ön. Denna sällsamma berättelse väckte stor förundran i Lissabon och hela landet. Personer, som voro hemma i historien, criurade sig ha läst i en gammal krönika att vid tiden för Spa