Dagens Nyheter – 25 maj 1868, sida 1

en eller annan af de sju städerna — till och med den fete mänken gruggade sömnen ur ögonen och lemnade sitt kloster för sitt vara med på ett korståg, hvarigenom en så stor tillökning i kyrkans besittningar kunde vinnas. Det var endast en person som betraktade hela det tilltänkta företaget med förakt och var förtörnad deröfver. Denna person var Don Ramiro Alvarez, fader till den sköna Serafina, med hvilken Don Fernando var trolofvad. Han var en af dessa tvära, prosaiska gubbar, som icko kunna underlåta att ogilla och motsätta sig allt som synes dem afvika från det hvardagliga. Han trodde icke på De sju städernas ö, utan ansåg det tillämnade korståget såsom en galenskap. Öckså var det med grämelse och sorg han såg sin blifvande måg sälja sina värderika egendomar och så godt som kasta penningarne i hafvet; och gäckande kallade hau honom guvernören öfver Molnens Rike. I sjelfva verket hade han aldrig varit böjd för partiet, hvartill han endast genom sin dotters tårar och böner tvuogits att gifva sitt samtycke. Det är också sannt att han icke kunde ha haft några vigtigare anmärkniogar att göra mot den unge mannen, ty Don Fernando tillhörde sjelfva blomman af det portugisiska ridderskapet. Ingen öfverträffade hoaom vid kappridter eller i krigiska lekar; ingen kunde författa vackrare verser än han till sin dams ära, ingen kunde sjunga dem sedan med ljufvare toner vid ackompaguemang at guitarr; ej heller kunde någon handbafva kastagnetterna och dansa boleron med mera behag än han. Men dessa utmärkta egenskaper, som varit tillräckliga till att vinna Serafinas hjerta, saknade allt värde i hennes oresonlige faders ögon. O, Cupido, kärlekens gud! hvarför vilja fäder aldrig taga reson? Don Fernandos förbindelse med Serafina hade till en början hotat att blifva ett oöfvervinner