Dagens Nyheter – 23 maj 1868, sida 2

SÖNDRADE HJERTAN. (Prisbelönt amerikansk berättelse.) (Forts. fr. föreg. n:r.) Fru Hastings återtog sin plats invid barnets bädd, och sökande, så vidt det var henne möjligt, att bemästra siva upprörda känslor, afgaf hon en fullständig berättelse om allt hvad som försiggått. När hona kom till hårlocken och dervid förklarade de bevekelsegrunder, som hade. förmått hans maka, om hvilken hon naturligtvis ännu talade såsom en tredje person, att nedlägga den i chiffonier-lådan, flyttade han sig närmare intill henze, och fattande hennes hand tryckte hau den hårdt mellan sina. Hans ögons glöd vittnade om hans känslors innerlighet och värma; och när allt var omtaladt, allt förklaradt, omfattade han henne med sina båda armar och hårdt tryckande henne mot sitt klappande hjerta, grät hon såsom ett barna. Han tycktes vara utom sig af glädje. Förgäfves sökte hon för ett ögonblick frigöra sig från hans famn. — Margareta! Margareta! ropade han; du får aldrig, aldrig mera lemna mig. Min egen goda, ädla, trogna maka! Må Gud välsigna dig och göra dig lika lycklig som jag i denna stund är — genom dig, och må Han förlåta mig för det jag varit så grym, så orättvis mot dig! Nu lindade äfven hon siva armar kring hans hals, hon lade sitt värkande hufvud mot hans breda, manliga bröst och bad å sin sida honom om förlåtelse. O1! detta var ex helig, en lycksalig stund. När deras känslor efter det första häftiga utbrottet börjat något lugna sig, frågade fru Dorrance sin man, huru långt hon hade hunnit i sin berättelse, då han upptäckte hvem hon var.