Dagens Nyheter – 22 maj 1868, sida 3

fars hem. Följande dag kom ett bref till mig från henne. Mitt hjerta var böjdt för att törlåta; ty jag var nog enfaldig att tro på hennes försäkringar om att hon var oskyldig. Jag skref ett svar, hvari jag sade att jag genast ville komma till henne, Som jag händelsevis icke hade något kuvert till hands, gick jag till en chiffonier, vid hvilken hon brukade sitta och skrifva, och i hvars lådor hon hade åtskilliga effekter förvarade. Jag drog upp en af dessa lådor för att söka ett kuvert, och hvad fann jag? Jo, en lock af hennes älskares hår och ett erkännande deraf, skrifvet af henne sjelf. Gode Gud! jag vet icke hvad som uppehöll mitt mod, när mina ögon fölio på detta bevis, detta fullkomligt öfvertygande bevis på min makas brottslighet! Qvinna, kan sådant förlåtas? Svara mig: kan väl i den bimwel, på hvilken ni tror, plats finnes för sådana förrädiska, trolösa själar 7 Fru Hastings hade stigit upp och under den sednare delen af samtalet förblifvit stående. Herr Dorrances häftighet hade gjort heune i hög grad. uppskakad, så att hon darrade från hufvud till fot. — Det var icke så; det var icko så! sva ade hon med ett energiskt uttryck i sin röst. Ol huru har ni kunnat tänka sådant om en qvinra, som aldrig hyst den ringaste kärlek för någon annan wan än er? Jag visste icke att sådana usla menniskor, som denne Graham bevi at sig vara, dvaldes på jorden. Herr Darraice, jag känner er maka. Om jag försäkrar or, at hon fort arand2 är värdig er kärlek, om jag lör er bev.sar att hon åtminstone aldrig varit er på Mi ista sätt otrogen, vill ni då torlåta hems fe; och åter taga henve tillbaka samt omhulda honne såsom hon förtjeuar att omhuldas ? — Jag vill!... Jay vid Gud, jag vill! (Forts.) — noowe