Dagens Nyheter – 22 maj 1868, sida 2

gareta, och framställde henne dervid såsom ett fruntimmer som sett bättre och lyckligare dagar och som skulle passa särdeles bra till vårdarinna och lärarinna åt barnen. Hon borde dock hafva någon annan tjenare under sig, så att endast omtankan, icke de lägre bestyren, måtte behöfva åt henne uppdragas. Hon bad sin väninna genast gifva henne anställning, emedan hon derigenom skulle göra en god gerning, hvilket hon lofvade framdeles närmare förklara. Fru Dorrance beslöt kalla sig Anna Hastings. Hon begaf sig straxt med den här ofvan nämnda skrifvelsen på väg till sin mans och sina barns boning, innerligen tacksam mot fröken Graham för hennes hjelp. Det var skymning, när hon kom fram till —Pplace. Hon frågade efter fru Egerton och blef visad till mottagningsrummet. Hon väntade, efter hvad hon sjelf tyckte, länge, mycket länge. Slutligen öppnades en dörr, och hennes man stod framför henne. Hennes hjerta begynte våldsamt klappa. — Fru Egerton är hindrad, sade han; kanske kan jag svara lika väl som hon. Margareta lemnade honom skrifvelsen, utan att säga ett ord. Han närmade sig ett af ljusen, så att dess sken föll på hans ansigte, och medan han läste, lät hon sina ögon hvila på honom. Hon märkte att lidandet och sorgerna lemnat lika tydliga spår i hans som i hennes eget ansigte. Han slutade läsningen af biljetten. — Det är ledsamt att fru Egerton redan har engagerat ett ungt fruntimmer; men mitt barn är mycket sjukt, så att det torde hända att vi behöfva äfven er. Jag skall omnämna saken för fru Egerton, och om ni kommer hit i morgon igen, t. ex. klockan 2, så får ni definitivt svar. Margareta steg upp och gick med stapp