Dagens Nyheter – 22 maj 1868, sida 2

SÖNDRADE HJERTAN. (Prisbelönt amerikansk berättelse.) (Forts. fr. föreg. n:r.) VI. Helena Graham var i sitt trettionde år. Hon var icke vacker; men det tänkande uttrycket i hennes ansigte väckte alltid intresse. Hon hade vändt sig till Gud, för att finna styrka, när hennes jordiska förhoppningars tempel sammanstörtat inför hennez3 ögon. Hon förlät den som förorsakat dess förstöring och lärde sig att lugnt blicka öfver sin lyckas ruiner; ack, ännu mera, hon tackade Gud för det att hon blifvit dragen närmare intill Honom derigenom att hennes timliga kärlek icke besvarats. När hon hörde ryktet om Howard Dorrances och hans makas osämja och sedan om deras skiljsmessa, sade hon till sig sjelf: — Det har varit fel å båda sidor. Och hon önskade af allt sitt bjerta att hon måtte blifva en medlarinna dem emellan. Hon besökte fru Dorrance, men erhöll alltid det svaret att denna icke ville mottaga någon. Så följde vecka på vecka och intet tillfälle yppade sig för henne att fullborda sin föresats. En eftermiddag blef hon kallad till samtalsrumanet för att mottaga ett fruntimmer, som der väntade henne. Genast vid sitt inträde slogs hon af förvåning öfver den besökandes sällsamma utseende. Hon gaf akt på att hennos hår var ljust, under det att ögonbrynen hade mörk färg. Det var dessutom mycket aunat i detva ansigte (hvars dödlika hvitnet bijert afstack mot den svarta hatten) som ådrog sig henues uppmärksamhet, medan hon letade ) sitt minne för att erinra sig hvar hon hade sett den främmande förut.