Dagens Nyheter – 22 maj 1868, sida 1

I Nya Dagligt Allehanda för i förrgåi lästes ett bref från den tidningens korre spondent i Kristiania, hvilket var mycket märkligt, dels genom sitt innehåll, dels fördenskull att det utan något slags ogillande eller ens den ringaste reservation meddelades af ofvannämnde blad. Den norske korrespondenten redogjorde för striderna om åtskilliga riksdagsmannaval och berättade dervid bland annat, att Sören Jaabeck sjelf och tre andra gårdsbrukare valts för Listers och Mandals amt samt att de flesta amt förbereda sig starkt på att endast välja bönder till storthingsmän. -Korrespondenten omtalar vidare att Jaabek och hans utskickade hafva ända från Lindesnes till Finmarkens gränser stiftat bondevänsföreningar i hvarje socken, hvilka hafva sina regelbundna sammankomster, der storthingsvalen diskuteras, samt embetsmännen nedsättas och tillskrifvas skulden för den kris, hvaraf bondeståndet verkligen lidit undet de senaste tio åren. — Jaabaek ger ut en Folke:, och ur denna anför korrespondenande märkliga utdrag: Erfarenheten har under loppet af 50 år visat, att landet under hela den tid embetspartiot herrskat i det hela taget gått utför. Den utländska skulden har stigit förfärligt; gårdsbrukarne hafva i de allra flesta delar af landet Vlifvit jommerligt skuldsatte ; lagarne Te ; blifvit försämrade, såsom den om räntan, hvilken under danska tiden, bestämd till 4 procent, pu är 5 procent och i många fall begränsad; sportellagen och skjutslagen lägga en obetydlig tunga på bonden och det blott till gagn för embetsmännen och andra. Så var deticke under den danska tiden, men då de norska gårdsbru) karne fingo den makt, som de antingen icke eller illa begagnat, så reste embetsmannaväldet upp sitt hutvud. Redan folkets man Henrik Wergeland antydde de plundrande förhållandena i vårt land. Och vidare: Då högljudda klagomål från? alla håll höras öfver de norske gårdsbrukarnes ekonomiska betryck, är det hög tid, att vi bönder med enighet och allvar undersöka dessa klagomåls egentliga orsak. Hvar och en måste förvånas öfver statsutgifternas ofantliga till växt under årens lopp. Ar 1821 belöpte de sig till 928,000 spår, år 1830 till öfver 122 million, 3 år 1542 till öfver 213 millioner, år 1854 till 3!aå millioner och år 1866 till 3,200,000 spdr. Men det kan bevisas, att en stor del af dessa penå ningar godt kan besparas, ty de användas till att aflöna onödiga embetsmän med dryga löner och nvådelöner (pensioner) i massa; en stor del af statskassans medel utgifves för andra onödiga och mindre lönande företag, hvilket allt är hufvudorsaken till det ofvan anförda tillbakaskridandet i statshushållningen, och följaktligen måste man söka äåsvadkomma en förävdring häri, fö hvilket skall ske, om vi till storthinget säuda män, som vilja taga vara på böndernas bästa Vi gårdsbrukare måste slå oss tillsammans och f stärka vår gemensamma sak. : Det börjar blitva erkäuvdt, att få länder äro till den grad välsignade med embetsmanna välde som vårt. Redan vid vår nya författnings tillkomst fick detta parti ex makt och ett inflytande, som det sedermera bibehållit och b städse törökat. Böuderie, som ofta betraktas såsom ett slags underordnade varelser, hatva med en oförsvarlig dolskhet funnit sig i alt Stormansväldets makt är större, när du, norske bonde, är koväckt! Dess söner skola studera de gitta icke gräfva i jorden, och när det icke är flera embeten att få, då måste lagarne inä rättas så, att man kan tära på de smulor, som bonden eger. — — Ja, hvarför skall embetsmarnaväldet råda det minsta i storthinget? Se på Amerika, der det är förbjudet att välja embetsmän till storthingsmän. — — Penningebehofvet är lika stort ötverallt: sakförare, Sorenskrivere och fogdar hafva en gyllene tid; hy8 poteksbanken och utlänningar ur statskassan) äro orsaken till de största olyckor i vårt land; sportellagen och konkurslagen, juristeruas guldgrufva, bidraga troget till att öka ödeläggeiseu. — Storfolkets näringskällor upphjelpas på din bekostnad, bonde! — Vi måste hafva för ändringar i skjutslagen, i räntelagen, i skoltvånget; värnepligtstvånget ) är laudets värsta gissel. I England och Amerika är ingen tvur gen till krigstjenst; till och med i påtvens rike fö råder intet tång i sådant afseende. Betänk: tvång till att dräpa, medan det gudomliga budet lyder: Du skall icke dräpa, För hvarje storthing blir det värre och värre; utbetalnin6 garna ur statskassav till pensiover, embetsmannalöner och dyrtidstillägg ökas beständiet. Det är följden af att skicka embetsmän till tuinget! Konuag Carl Johan sade: Kan jag eudast IE vinna gårdsbrukarne för mina förslag, så är fö jag hulpen, ty den andra rösten har jag i aila fall. Det vill säga: mina förslag till stora skatter, nya påfund, hvaraf nya embeten, lönetillägg och mångfaldigt annat. Dessa utdrag innehålla öfver hufvud taget alldeles detsamma som landtmannaparFi tiet inom den svenska riksdagen dels redan F uttryckt såsom sina åsigter och dels — FK