Dagens Nyheter – 20 maj 1868, sida 3

mera omtänksam och som tyckte skadan vara för stor, föreslog att endast hälften skulle afklippas och att allt det öfriga håret skulle både från pannan och nacken kammas upp och fästas på något sätt midt på hufvudet. Sedan skulle hår af annan färg placeras på sidorna omkring hennes eget och en hvit morgonmössa sättas på hufvudet, under hvilken endast det falska håret skulle framsticka. Margareta gillade detta förslag och öfverlemnade åt den välmenande qviunan att göra alldeles så som hon bebagade. Sedan håret blifvit ordnadt efter öfverenskommelse, begaf sig hårfrisörskan till en närbelägen butik och köpte ett halft dussin morgonmössor, passande för en person, som hade sorg. De voro af tjockt linnetyg, och då en af dem blifvit satt på fru Dorrances hutvud, kunde ingen menniska igenkänna henne. Margareta var belåten öfver att ingen kunde se hvem hon var; ty när hon kastade en blick i spegeln, var hon oigenkänlig till och med för sig sjelf. Men nu yppade sig ena annan svårigbet, som lade hinder i vägen för förverkligandet af hennes plan. Utan rekommendationer var det henne omöjligt att komma dit hon ville komma. Hon höll verkligen på att tappa modet, när det föll henne in att Helena Graham, som alltid varit villig att tänka godt om henne och att gifva henne goda råd, skulle, ifall hon meddelade henne alla sina sorger, hela sin historia, bisprioga hevune såsom en sann vän. Och på bennes man kunde naturligtvis ingen hafva större inflytande än fröken Grabam. (Forts.)