Dagens Nyheter – 20 maj 1868, sida 2

StockholmsDasgblads förtjusning öfver presidenten Johnsons frikännande. I Dagbladet för sistl. gårdag läses: I söndags erhöllo vi den glädjande telegrafiska underrättelsen, att presidenten Johnson dagen förut blifvit frikänd af Förenta Staternas senat. Vi hafva flera gånger uttalat vår förkoppning, att senatorernas dom skulle komma att blifva sådan, som nu skett; men vi tillstå, att våra förhoppningar om en för presidenten lycklig utgång af denna sak på sista tiden ansenligt förbleknat. Underrättelserna från Unionen hafva varit så fiendtliga mot Johnson och så missgynnande för hans sak, att vi började på att frukta det värsta. Med desto större glädje läste vi då det telegram, som meddelade oss processens utgång. Detta slut på den ovanliga rättegången är en lysande seger för presidentens politik 0. 8. V. Vi hafva trott oss icke böra underlåta att genom Dagens Nyheter bidraga till största möjliga spridande af ofvanstående uttryck af Dagbladets utomordentliga belåtenhet, anmärkande att kursiveringen är gjord af oss. Vi undra endast aldrig så litet, om Dagbladet före utbrottet af sin glädje tagit riktigt reda på, hvari presidenten Johnsons politik bestått. Till en början synes också det lysande af segern något förmörkas deraf, att i domstolen varit 35 fällande röster mot 19 friande, så att pluraliteten var emot presidenten, ehuru det fordrades ?s:delar af hela röstantalet, således en röst till för art fällaa För det andra, så förekommer det klart, att Dagbladet ej kan hafva känt till, att presidenten Johnson ville släppa in sydstaterna i alla deras gamla rättigheter, d.v. s., bland annat, att skicka antal ledamöter till kongressen i proportion af hela befolkningen, negrerna inberäknade, men utesluta dessa från valrätten, hvarigenom sydstaterna möjligen skulle hafva återtagit öfverhanden i kongressen likasom de förr egde. Vi säga att Dagbladet icke kan hafva känt till detta, ty annars kunde väl ett så menniskoälskande blad hvarken hafva fallit i en sådan extas, eller funnit en seger så lysande, som efter vanlig pluralitetsberäkning var ett stort nederlag. En annan sak är att man här i Europa kan anse det, att presidenten, om ock med knappaste nöd, undgick en fällande dom, vara bra derför att fienderna till den republikanska styrelseformen och till Förenta staternas folkliga anda sålunda ha blifvit beröfvade tillfället att ropa att i en republik rättvisan får vika för partihat och dylikt, som de visst icke skulle underlåtit att regalera med, om presidenten hade blifvit dömd till afsättning, äfven om detta skulle varit aldrig så rättvist.