SÖNDRADE HJERTAN. (Prisbelönt amerikansk berättelse.) (Forts. fr. föreg. n:r.) IV. Följande morgon befann sig Howard Dorrance ännu : sitt bibliotek — och hans bleka ansigte samt blodsprängda öson vittnade om den storm som under natteus långa timmar rasat i hans inre. Han hade hållt sitt ord; men dervid hade han på samma gång sönderslitit sitt eget hjerta. Han var öfvertygad om att hans makas otrohet var ett försynens straff för det han brutit sina löften till Tlelena Graham, och deana öfvertygelse, hvartill han under sina dystra betraktelser kommit, syntes hafva utestängt hvårje tanke på möjligheten af att han misskänt henne. Afven om hans samvete hade anklagat honom för alltför mycken hårdhet, kunde han icke i hennes köld finna en anledning att ursäkta sig sjelf? Eller i de gunwstbevis hon gifvit hans rival? Eller i det beslut hon föregående afton fattat i fullkomlig strid mot hvad hon måste an:e vara bans önskan? När morgonen var temligen långt framskriden, lemnade man honom ett bref. In betjent väntade i tamburcen på svar. Han bröt fö segiiagev. Brefvet var från hans hustru. Han läste deri så varma försäkringar om henne3 oskuld och om hennes fortfarande kär. lek till honom, :å innerliga böner om nåd och öfverseende, att han genast blef böjd att förlåta de fel, hon erkäsde sig hafva begått. Han skref skyndsamt ett svar, lotvande att straxt komma till henas; han hopvek papperet, men som han förgätfves letade ofter ett kuvert på sitt eget