Dagens Nyheter – 19 maj 1868, sida 2

SÖNDRADE HJERTAN. (Prisbelönt amerikansk berättelse.) (Forts. fr. föreg. n:r.) UL. Under de veckor som följde hade Margareta Dorrance god tid att ångra sin envishet. Det svalg som skiljde henne från hennes man tycktes dagligen vidga sig. Han gaf henne intet tillfälle till förklaringar, utan behandlade henne med isande köld när helst de träffades. Han hade sedan den olyckliga natten helt och hållet upphört att visa sig i hennes enskilda rum. Hon kände nu huru mycket lättare det skulle ha varit alt rätta sig efter hans önskningar — till och med att ha afstått från allt deltagande i sällskapslifvet — än att uthärda det straff som henves oförnuftiga beteende ådragit henne. Ofta hade hon varit frestad att kasta sig till hans fötter och bedja honom återskänka henne sin ömhet; men vid sådana tillfällen hade alltid stoltheten med sin jernarm hbållit-henne tillbaka. Hon kände äfven blott alltför väl att i samma mån hon blifvit skiljd från sin mav, hade hoa också aflägsnats från sin Gud. Hon kunde icke anropa honom såsom förr, när åsynen af hennes harn och man alltid hos henne väckte tanken på Hans godhet och nåd. Nui sin sjelfviskhet anklagade hon Honom för orättvisa, och hon beslöt att, eftersom hon var dömd att lefva i ett kärlekslöst äktenskap, åtminstone bära sitt öde med stoiskt lugn. Sålunda fördes hon småningom hvarje dag allt längre bort från himmelriket; jordens törnen sårude henne, och det var endast stoltheten, som väpnade henne med mod att uthärda lidandena.