Dagens Nyheter – 18 maj 1868, sida 2

det — se der, herr Graham, han älskar mig icke, han har aldrig älskat mig; der ligga minnen af en kärlek, som Har djupare rot i hans bjerta. Säg mig, herr Graham, ty ni måste veta det, var någonsin min man er systers förklarade älskare? Edvard Grahams tunna läppar voro hårdt sammanpressade och hans gråa ögon gnistrade; han genmälde: — Ja, fru Dorrance, när han första gången såg er var han förlofvad med Helena. — Jag vill hämnas på honom, sade hon hastigt, i det en blixt framsköt ur hennes ögon. Ett knappt märkbart löje sväfvade öfver Grahams anlete, medan hon så talade; och när hon steg upp samt tog en sax och nalkades honom med begäran att få afklippa en lock af hans bår, kunde han icke längre dölja den glädje som hos honom uppstod. Hon lade locken helt likgiltigt på bordet, såsom hade den varit en penna eller blomma utan vällukt; och då märkte han att han hade gjort sig förboppningar, som voro temligen ogrundade. — Jag måste bedja er, såsom en vän till min man — nu återfingo Grahams ögon sitt vanliga kalla uttryck, ehuru Margareta icke gaf akt på förändripgen — att icke utsätta oss för faran af en stor olycka. Jag vet ej huru mycket ni har sett, ej beller huru ni beredt er tillfälle att se det, ty porten stängdes ju af Howard... — Jag skall förklara alltsammans för er, inföll Graham. När er man på ett så brutalt sätt sköt mig ut på gatan, observerade jag att ett af förmaksfönstren icke var riktigt tillslutet. Jag lät kusken höra sin väg och tog sjelf plats på balkongen, hvarest jag förblef stående på vakt, emedan jag fruktade att Howard hade varit på någon klubb-sammankomst samt hemkommit väl plägad af vin och således i stånd till att bebandla er våldsamt. Jag kunde verk