Dagens Nyheter – 18 maj 1868, sida 2

SÖNDRADE HJERTAN. (Prisbelönt amerikansk berättelse.) (Forts. fr. föreg. n:r.) Denne förde ett finger till sina läppar och sade, i det han närmade sig henne med ljudlösa steg: — Blif icke förskräckt. Jag skall straxt förklara för er hurn jag har kommit hit. Se der, sitt ned... Ni håller på att bli illamående, jag ser det på er. Min dyra fru Dorrance, låt mig säga er huru djup min vördnad för er är och huru innerlig mina tillgifvenbet på det att jag må blifva ursäktad för min djerfhet att på detta sätt tränga mig in till er. Margareta svarade: oo — Nej, ni får icke säga mig någonting. Hvad skulle väl han tänka, om han funne er här? Gå — gå! Jag ber er derom, och jag darrar vid blotta tanken på er härvaro. o— Jag skall gå, om jag derigenom kan i ringaste mån bidraga till att lätta ert betryckta inne. O, Margareta, om jag vågade be er att ölja med mig. Hvarför skall np stanna och underkasta er en sådan behandling, för hvilken ni i natt varit utsatt? Dyra Margareta, vill ni icke tillåta att jag skyddar er mot horom? Fra Dorrance var i detta ögonblick tankspridd. Utan tvifvel hade hon icke gifvit akt på hans ord eller åtminstone ej fattat deras mening, ty hon genmälde helt lugnt: o— Ni är mycket god. Jag är ledsen öfver att ni har fått uppbära en del af hans förbittring mot mig; men ri måste ursäkta honom för min skull. Jag har aldrig förr sett honom bete sig så taktlöst. Hvad mig vidkommer, skulle jag nog ha kunnat förlåta honom allt, om icke detta varit — och hon pekade härvid på bor