Dagens Nyheter – 18 maj 1868, sida 2

Af biskop Sundbergs afskedstal till andra kammaren meddela vi några strofer som voro talets kärna. De öfverensstämma med hr talmannens yttrande vid riksdagens början. Vi tro att kammaren fann att dess talman berörde ytan af ställningar och förhållanden, men icke deras grund och botten. Fyra månaders nytt gemensamt arbete för ett älskadt fäderneslands välgång måste änru rärmare hafva sammanslutit oss och lärt oss hvad som utgör sjelfva grundvilkoret för uppnåendet af det mål vi alla söka. Man hör visserligen ofta betviflas, att denna kammare skall utmärka sig för någon synnerlig enighet, och det försäkras från mer än ett håll, att här i stället för sämja finnas två partier, som mot hvarandra föra brinnande krig, i hvilket segrar och nederlag icke blott på vanligt sätt omvexla, utan tillika äro föremål för himmelsvidt skilda omdömen. Menas härmed något annat än de naturliga försök, som blifvit gjorda för att sammanhålla de i vissa frågor liktänkande, eller de meI ningsskiljaktigheter, som i särskilda fall nödvändigt framkalla olika grupperingar bland ledamöterna, så torde beskrifningarna, antingen de tillkommit med fröjd eller med suckan, icke fullt öfverensstämma med verkligheten. Om i stället den, som vågar uttala dessa ord, sjelf skulle hafva misstagit sig i sin uppfattning, så må de förlåtas honom såsom en fridens man, att har trott och tror sanningens och fosterlandskärle kens enande makt vara på detta rum starkar än lidelsernas söndrande.