Detta tal föranleder åtskilliga betraktelser. Konungen har icke funnit mer än trenne af riksdagens beslut förtjenta af att uttryckligt nämnas: . 1) det som bestämmer att statens penningeförvaltning skall ordnas på ett mera tillfredsställande sätt; 2) det, att 18 millioner rdr skola upplånas; och 3) det som utgör inledning till antagande af det metriska systemet och guldfoten för myntet. Dessa beslut omnämnas på gillande sätt. Många torde ha ansett besluten om undervisningsväsendets bättre ordnande, om upphörande af de centrala embetsverkens domsrätt, om civila boställens försäljande m. fl. vara i grunden åtminstone lika väsentliga som de trenne uppräknade besluten. Konungen har nöjt sig med att rörande dem och rörande åtskilliga ofullbordade ärender, till ex. religionsfrihetslagen, säga att riksdagen på dem nedlagt ospard möda. Med berömmelse omtalar konungen det återhållande elementet inom riksdagen. Det utgöres egentligen af den första kammaren. Många för samhälDet vigtiga framtidsfrågors behandling bekräftar att representationen icke saknar den återhållande kraft, som icke utan mogen pröfning förändrar det bestående — så lyder komplimangen. Då kungl. maj:t intagit bedömarens ståndpunkt öfver och emellan de stridiga åsigterna inom representationen, har kungl. maj:t, tro vi, icke fällt ett utslag i öfverensstämmelse med meningen hos den ofantliga majoriteten af folket, som ganska visst anser att denna återhållande kraft icke längre är på sin plats i de många stora fråger, der nationen genom sina mera omedelbart valda ombud helt enkelt återfordrar sina per fas et nefas henne frånröfvade menskliga rättigheter. Kungl. Maj:t försäkrar att det Svenska folket i sann frihet icke står tillbaka för något af sina samtida. Kungl. maj:t .kan naturligtvis icke. misstaga sig, och det är oss icke tillständigt att säga det kungl. maj:t har orätt. Men det