Dagens Nyheter – 16 maj 1868, sida 3

rance har kunuat behandla mig på ett så skamligt Sätt? Iuru ofta lofvade han icke den tid. då jag ännu ej var hans hustru att noga aktgifva på och ställa sig till efterrättelse mina önskningar; och nu, derför att jag icke velat afstå från uppfylandet af en önskan, här hen på det oförsvarligaste sätt förolämpat, ja till och med misshandlat mig. Han har ej fästat något afseende vid mina känslor, icke ens i en frömmanrde persons Härvaro. Åter tyckte -hon sig höra ett svagt buller. Det knakade i ett fönster; vinden var antåg ligen örsaken härtill; men förskräckt sprang hon ut er rummet och stannade icke förr än i biblioteket. Anvu brann ljus derisne, och det första hon varseblet var den utdragna lådan i skrifbordet, hvilken hennes man glömt att läsa igen. Hon tog upp den ofvan omtalade blomsterkransen och läste det namn och datum som voro teckwade den dervid fästade papperslappen. Kransen föll ur hemes darrande hand och hastigt började hon ögna på de andra minnena. Ilon tänkte bryta törseglingen å en bröfpacka, men det vågade bon icke. Sedan fick bon se den vackta häårlocken, och wu bief bon älldeles hvit i ansigt:t och hennes läppar bleka. Hon beslöt att kasta locken i kaminen, för att den skulld bli uppbränd, men hon än-4 drade sitt beslut. Ett triaumferande leende upplyste hennes ansigte, och hon lade den tillbaka i papperet, hvilket hon omsorgsfullt sammanvek. Hon Kom du att kasta blicken åt dörren. Hennes blod isades, när hon varseblef en man som stod henne helt nära, och i hvilken hon igenkände Edward Graham. (Forts)