Dagens Nyheter – 16 maj 1868, sida 2

AT Rex... ANNE Han stod midt i den stora våningen, som bestod af många rum, mellan hvilka dörrarne voro uppslagna, och kastade blickar omkring sig. Detta hem som han hade inrättat med så mycken lyx för att det skulle behaga hans uvga brud — förmaket med sina sidentapeter och mattan hvarå blommor voro inväfda, sina höga fönster, sina antika, rikt skulpterade möbler och alla de utsökta prydnader som konsten förmår åstadkomma och rikedomen köpa — musikrummet med sitt dyrbara, ypperliga instrument, sina målningar af gamla ryktbara mästare, sina marmorstatyer — den lilla budoaren med sina rosenfärgade draperier och sina med spegelglas betäckta väggar — hvarför kunde hon icke trifvas i detta hem, hvarför flydde hon bort från honom, fastän det var i en sådan boning deras sammanlefnad skulle ega rum? Han tryckte ena handen mot sin panna; denna var het, såsom hade han haft feber. Han gick fram till det i midten af Våningen belägna fönstret, drog gardinen åt sidan och trädde ut på balkongen. Den kyliga nattluften uppfriskade honom ; och nu hörde han bullret af en vagn, som nalkades. Den kom allt närmare, och han skyndade åter in i rummet, tillslöt fönstret samt stannade och lyssnade invid detta. Vagnen stannade utanför Porten, och någon ringde häftigt på denna. Herr Dorrance hörsammade denna kallelse Personligen. Det var väl att han det gjorde, ty Matty, som fått sig ålagdt att vaka, var nu försänkt i mycken djup sömn. Han öppnade porten men kom dervid att stå i skuggan, så att han icke märktes. Han hörde då herr Graham säga till hans maka i låg, förtrolig ton: — Jag är glad, min dyra fru Dorrance, öfVer att ni beslutit Visan ommJoltomsommdessisllsleeesssEEE