Dagens Nyheter – 16 maj 1868, sida 2

SÖNDRADE HJERTAN. (Prisbelönt amerikansk berättelse.) (Forts. fr. föreg. n:r.) Han stannade framför ett porträtt af hans maka, hvilket hängde på väggen; och hans läppar darrade af rörelse, närhan fortfor: ; — Ack, Margareta, buru omsorgsfullt skulle 3 jag icke ha velat vaka öfver dig för att bevara ; dig för olyckan! Gud gifve att du aldrig kommer att behöfva den kärlek, som du har uppoffrat för att tillfredsställa din fåfänga. Han betraktade länge porträttet, gifvande akt på ansigtets rena oval, den fullkomliga regelburdenteten i hennes klassiska drag — det tjnsande uttrycket i hennes ögon, och mum-: lande: hon är skön, vände han sig bort. i Och nu bief åter hans hjerta kallt, när han ihågkom de frestelser för hvilka hon skulle blifva utsatt. : Han tänkte på den hyllning, verlden skulle visa henne, allt smicker, hyarför hon skulle blifva föremål och hyartill ingen qvinna kan lyssna utan stt insupa dess gift; och den företällningen smög sig på honom att hans maka, som nu endast kunde anses tanklös och lättsinnig, skulle blifva — 01 det var förfärligt att fullborda denna tanke! Han beslöt göra ett ytterligare försök att rädda henne ur denna nöjenas hvirfvel, som blott alltför ofta drager de menniskor, som råkat i densamma, ned uti vanärans afgrund. ilan ville söka öfvertala henne för deras barns skull — för sin egen skull; ty när han erinrade sig de första dagarne af sitt äktenskap, kunde han icke annat än förmoda att under hennes fåfängliga yta brann en svag låga, som när som helst kunde uppflamma och åter bemäktiga sig hela hennes väsende.