Dagens Nyheter – 16 maj 1868, sida 2

Man har nu under flera år hört jordbrukaren klaga öfver sin betryckta ställning, och mycket har derom varit skrifvet; men den som verkligen ej mindre har skäl att klaga öfver dåliga tider, är bruksidkaren. Icke nog med att priserna på stångjern varit låga, utan det har dessutom mött stora svårigheter att kunna sälja detsamma; och med de priser på stångjern och stål, som nu gälla, måste smidet ovilkorligen lemna förlust, helst då man tillägger de dryga räntor och provisioner, som herrar exportörer betinga sig på lemnade förlager, hvilket ökar omkostnaderna ej så litet. Det finns exempel att stångjern sålts för 6 rdr pr centner på Stockholms våg förlidet år — ett pris som understiger tillverkningspriset vid bruket, och då tillverkaren dessutom har att erlägga frakter, vågomkostnader, försäljningsprovisioner samt förlagsräntor, så uppstår en ganska stor förlust. Kommer så jernet att några år ligga osåldt på vågen, så ökar dettz naturligtvis ändå mer förlusten. De många bruksegendomar, som nu mestadels exekutivt säljas, gå bort till ytterligt nedtryckta priser, och detta härleder sig naturligtvis till stor del från de dåliga jernkonjunkturer, vi pu hafva. Att nu köpa en bruksegendom och drifva smide med någon fördel, går ej. För dem som innehafva bruksegendomar finnes ej annan utväg än att så mycket som möjligt inskränka sitt smide tills bättre tider komma. Det ser dock ut som rätt mången bruksidkare skulle endast sträfva att åstadkomma stora tillverkningar, men ej taga i betraktande afsättningen, eller rätt göra sig reda för hvad behållning tillverkningen lemnar. Afven för artikeln spik äro tiderna ogynnsama i. anladning af äfsneneodnsgt av ur agsa spikhamrar, hvilka de nu nödgas nedlägga. Hade jernvägsskenorna, som åtgått till våra jernvägar, tagits inom landet, skulle troligen jernkonjunkturerna nu varit bättre, emedan de större valsverken då tillverkat skenor i stället för stångjern. Det är glädjande att erfara det man nu ändtligen begynt att blifva vis af skadan. Med det nu anförda har man velat erinra om förhållanden, som synas innebära en kraftig maning till försigtighet å jerntillverkarens sida, att ej af ett eller annat års gynnsamma konjunkturer låta förleda sig till en alltför stor utvidgning af tillverkninsen, då den stora vinst, som så lockande förespeglas, äfven om den till en större eller mindre del realiseras, vid konjunkturernas omkastning efterföljes af förluster, som sluta med bruksidkarens ruin.