Dagens Nyheter – 16 maj 1868, sida 1

. religionsbekännare och derigenom uppskjuta denna vigtiga reform. Hade lagutskottet tidigare inkommit med sitt förslag skulle, ; oaktadt återremissen, en lag kunnat blifva tillvägabragt redan detta år, till glädje för i , månget bekymradt samvete. LI b j Vi meddela efter Afionbladet en sammanfattning af diskussionerna i båda kamrarne. I första kammaren öppnades öfverläggningen ai hr Hasselrot, som talade med värma för den religiösa friheten och visade att förslaget medgåfve större bekännelsefrihet än nu gällande lag, hvarför han förordade dess antagande, ehuru han för sin del skulle ha föredragit hr Loemchens liberalare förslag. Derefter uppträdde två af kammarens presterliga ledamöter, biskop Beckman och doktor Säve, båda framställande en och annan betänklighet, som hindrade dem från att obetingadt bifalla förslaget, hvilket de dock till hufvudsakliga delar gillade. Enabanda var förhållandet med hr IIazelius; grefvarne C. G. och J. O. Mörner och hr Nordström voro 3 deremot mera afgjorda motståndare till förslaget i sin helhet, hvilket deremot försvarades och förordades till untagaude af hrr Faxe, E. Sparre, Bergstedt och C. A. Raab. GrefveR Sparre sökte ursäkta dröjsmålet med förslagets framläggande dermed, att det ej stått i mensklig makt att medhinna detsamma törr, då lagutskottet varit så yttorligt öfverhopadt af göromål. Tal. hade anmält reservation mot beI I I tänkandet, emedan han, med den brådska med hvilken man arbetat, ej ansett sig kunna försvara hvarje detalj i detsamma; men vore de anmärkningar, som kuude göras mot förslaget, ej flere och ej af svårare beskaffenhet än dem han -här hört framställda, fonne Han icke någon betänklighet mot dess antagande. Utskot8 tets uppgift hade varit, att, med så få förändringar som möjligt af det bestående, göra de medgifvanden, som voro oeftergifliga, och så8 dana voro de af utskottet föreslagna nya stadgandena om vilkoren för utträde ur statskyrN kan och om civiläktenskap mellan dissenters 5 och olika trosbekännare. ; De talare, som hade betänkligheter mot förslaget, undveko emellertid i allmänhet attyrka afslag, utan ansågo en återremiss böra beslutas på det kammaren dermed skulle ådagaR lägga att den önskade en förändring i nu gällande lagstiftning. Resultatet blef ock ett beslut om återremiss, hvilket fattades med 38 röster mot 9, eedan först i en genom en preliminär votering med 27 röster mot 23 hade till kontraproposition antagits bifall till förslaå Di IE ÅA fvos 5 vt of, närmare de båda fordringar han framställt i sin reservation, isynnerhet om examensgarantier för nödig bildning hos dissent erförsamlingens föreståndare. Rektor Siljeström, motiönäri ämnet, förklarade sig, ehuru han skulle önskat att ut8 skottet i vissa fall varit mera liberalt, dock önska bifall till utskottets förslag. Hr Rosenberg ansåg också de speciela aumärkningar han kunnat röra såsom mindre betydande, då för8 slaget dock i sin helhet iunebure ett väsendligt : framåtskridande, och ville derför yrka bifall. Två Jonas Jonassöner, den ena från Kronobergs, 8 den andra från Kalmar län, yrkade återremiss och i detta yrkande instämde Liss Olof Lars 8 son, som påstod, att hans kommittenter och 8 Dalallmogen i allmänhet vore så ofördrag-amma, 8 att de icke ville höra talas om några rättigheter för andra trosbekännare och att de trodde, : det hvarje förslag härom knappt kunde vara ä allverligt menadt. . . Den som bestämde utgången i andra kammaren var hr Björck, som med stor utförlighet 5 anförde en hop argumenter mot förslaget urJi: beral synpunkt, hvilka till en del voro sådana, som kunna anföras mot hvarje förslag, som icke innebär full religionsfrihet, till en del berodde 8 på oriktig uppfattning Om, hurn långt man ien sådan författning som denna kan gå, så länge åtskilliga i politiskt hänseende inskränka ie grundlagsstadganden qvarstå. Talaren slutade? med att begära — bifall till betänkandet, m nå hans argumeuter åberopades med det allrasti sta nöje af dem, som ville behålla status 4och derför yrkad2 en s. k. återremiss. Fö: gätves visade herr Hierta vigten deraf att icke skjuta ifrån sig det framåtskridande i tolerans, som utskottets förslag innebure, förgäfves utvecklade hr Blanche en hänförande vältalighet till vederläggning af hr Ribbings examensskrupler och hr Liss Olof Larssons intoleranta utcn rr (ER 1gjutelser; förgäfves förklarade hr Allgren, id han -frånfölle sin reservation och antoge utskottets förslag; förgäfves uppmanade hrr Jonas Andersson och Ola Jönsson dem, som ha när got intresse för framåtskridandet och samvets-. friheten att icke låta saken falla. Vid anställd votering utföllo 60 röster för återremis3,. och eudast 54 för bifall. Som man af dessa siftror finner, var icke mycket öfver halfva antalet af kammarens ledamöter närvarande. a Några omständigheter, som förelupit, förtjena framhälvas. . ) Märkligt är, att ingen af statsrådets ledamöter yttrade sin åsigt. Man vill således i vigtiga frågor, när de icke röra verkställighetsåtgärder, Jemna representationen full frihet från intryck. Det ärrätt. Men hvarför förfors annorlunda när dödsstratfet skulle afskaffas? j Grefve Sparre, som förmodligen lidit djupt af alt betänkandet ej kunnat blifva tidigare t i I. färdigt för de småmåls skull som lagutskottet behandlat och expedierat och som Ii sin reservation talat så illa om utskottets