Dagens Nyheter – 15 maj 1868, sida 1

j Religionsfrihet är en menniskans medfödda rättighet, och att förmena henne den är en kränkning af naturens, eller, med andra ord, af Guds lag. Lagutskottet har icke erkänt detta: det fordrar att man äfven Luamgant elrall sälg tilletå HA ATT UTOLVev Ukärree rätt, ehuru redan 1809 års grundlagsstiftare uttryckligt tillerkände Sverges folk densamma. Men det fins män, som sky att ens det halfva medgifvande lagutskottet gjort i sitt förslag till ordningsstadga för fremmande trosbekännare skall blifva af riksdagen antaget; och bland medel, som de använda, för att hindra en sådan utgång, är att de sprida utom ett förslag, i hvars utarbetande de sjelfve deltagit, att detär onöjaktigt, ofullständigt, ofullbordadt, osammanhängande, tillkommet under stora meningsskiljaktigheter 0. s. Vv. Hvem skulle väl vilja antaga ett lagförslag, åt hvilket utskottets egen ordförande ger en sådan orlofssedel, tänka desse motståndare. . l Men samnolikt, till stor öfverraskning för dem, har det händt att kamrarnes ledamöter, sedan de i går och i förrgår tagit noggrann kännedom af förslaget, allmänneligen funnit det alldeles icke vara så dåligt, som man ifrigt utmålat det, och ej heller hafva de i de bifogade reservationerna funnit några så stora och många afvikelser, som skulle kunna gifva verkligt stöd åt den meningen, att inom utskottet åsigterna varit ytterligt splittrade. Af utskottets 16 ledamöter hafva tre: en adelsman, en prest och en embetsman, reserverat sig mot lagutskottets betänkande i dess helhet, men utan att anföra något enda skäl. Man vet icke om alla dessa ogilla de medgifna friheterna. Detta är dock sannolikt ej fallet med assessor Bergström; och hvad en annan af desse reservanter, nemligen biskop Beckman, beträffar, så ligger på hans reservation ej stor vigt, enär ingen menniska väl kunnat vänta att han — helvetets tappre försvarare — skulle gå in på upphäfvande af den religiösa skråordning, som kallas kyrkolag. Utom dessa trenne reservanter har professor Ribbing anmält reservation. Han vill att lärare vid dissenterförsamlingar skola underkastas examen och han är icke tillfreds med civiläktenskap för dissenters. Endast den sednare punkten är af någon vigt. Examensfordringen gränsar till det löjliga. Hur skulle Kristus ha bestått, om professor Ribbing lefvat före honom och fått in ett sådant stadgande i den judiska lagen? Och Moses! Var hanl examinerad? Alade Kristus sina lärjungar att taga examen innan de gingo ut att lära allt folk? — Och om lärare i fria församlingar skola examineras, hur skall man med något anspråk på konseqvens kunna vidare tillåta ocxaminerade personor att upprätta skolor för ungdomen, eller hvilken oexaminerad, som vill, att utgifva tidningar i hvilka han kan utöfva inflytande — religiöst eller irreligiöst, moraliskt eller omoraliskt — på vida större kretsar, än som någon prest kan göra sig hörd af. Och borde icke alla