Tjufstreck i Paris. Att parisarne äro fiffigt folk vet något hvar; konsten att stjäla är gammal, men de hitta alltid på nya sätt. För några dagar sedan lemnade hr V., svärfar till en af de medicinska ryktbarheterna, sin vackra villa bredvid Paris, för att blifva borta en vecka. Tre dagar derefter kommer flyttfolk med skylt på bröstet och en ofantlig rustvagn och begär att herrns bohag skulle utlemnas, då han sålt villan och köpt en annan, dit det skulle föras. Portvakten yttrar visserligen någon förvåning öfver att icke hafva hört talas härom förut, men han anar icke oråd, och allt af värde, som finna i huset, packas på vagnen; de simplare möblerna, som skrymma mera, skulle afhemtas andra dagen. Sedan lasset är fullt, trakterar flyttkarlarna portvakten på krogen, der det går ganska lustigt till; några arbetare, som sitta vid borden, trakteras med snapps för att gifva en handräckning i sista stund, och man skiljes såsom de bästa vänner. Trenne dagar derefter hemkom egaren till villan och fann den tows. Polisen sattes naturligtvis genast i rörelse; med hvad framgång vet man ej ännu. Ett annat tjuf-geni gick en dag i oktober månad förlidet år förbi en tomt, på hvilken fanns en tafla uppsatt med tillkännagifvande att tomten var till salu; bredvid denna tomt låg en annan, som var uppfylld med byggnadsmaterialier. Vår man gör sig underrättad om egaren till tomterna och materielen och får veta att denne blifvit dömd till 6 månaders fängelse för någon politisk förbrytelse. Han går till en arkitekt, hvilken han uppdrager att på den förstnämnde tomten uppföra ett hus af de materialier, hvilka ligga på tomten bredvid, men på det vilkor, att huset skall vara färdigt om 3 månader. Detta är en smal sak i Paris, och 3 månader derefter såldes det färdiga huset till en utlänning för flera hundra tusen francs. Egaren,som ännu sitter inne, har emellertid fått nys om saken och genom sina vänner sökt att reklamera sitt hug. Utlänningen, som betalt deti reda penningar, kan icke lemna några upplysningar. Man tror att säljaren nu är i Amerika. Heam, drama i 5 akter af Alex. Dumas, som första gången uppfördes i Paris 1836 och var skrifvet för den berömde skådespelaren Fredrik Lemaitre, har nu på våren uppförts på Odeonteatern i Paris. Detta återupptagande af Keamn har gifvit anledning till uppdagande af många enskildheter rörande den store engelske skådespelaren, hvilken såsom enskild menniska var ett temligen dåligt subjekt. Son af buktalaren Moses Kean och en dotter till författaren Carcy, förnekade den store skadespelaren under sina ofta påkommande anfall af högmod, igynnerhetdå han var drucken, både fader och moder och sade sig vara en naturlig son till hertigen af Norfolk. Vid fem års ålder spelade han redan komedi, ehuru liten och vanför, men såsom nio års pojke rymde han en afton från teatern,