Dagens Nyheter – 14 maj 1868, sida 2

AM Hälagan öfver undsättningsmedlens fördelning i NOrrland. Itt ombud för nödlidande i Westerbotten har begärt plats för följande skrifvelse: Rörd till medömkan öfver den hungersnöd och elände, Bom förspörjas från alla håll af föräldrar och gråtande barn, reste undertecnad från hemorten den 5 mars. Ehuru 64 år gammal har jag likväl, med Guds bjelp! lyckligt fullbordat min 108 mil långa vandrivg. Min afsigt var att hos H. M. konungen nedlägga klagomål öfver undsättningskomitåns i Råneå åtgöranden, och denna min afsigt är vunnen. Men jag vill äfven att den ärade allmänheten skall få kännedom om huru de medel, med kvilka den så ädelt och sjelfuppoffrande sökt lindra norrlänningarnes nöd, användes. Nedanstående upplysningar derom åro lika bedröfliga, som tyvärr sanna. Blott den förmögnare befolkningen, hvilken kan prestera nöjaktig borgen, erhåller spanmål, men nybyggare, fattigare bönder och inhyseshjon, som ej) kunna detta, blifva nära utan. För dessa, hvilkas dagliga spis bestå af bsrkeller halmbröd och som af den otillräckliga och osunda födan äro oförmögna att arbeta, är naturligtvia en oundviklig undergång att emotse. Åt nybyggare och ichysesbjon har mot förbindelse att leverera så och så mycket af bjelkar, tjära, sparrar och plankor lemnats något litet spanmål, men på det vilkor att om dessa förbindelser icke fullgöras till instundande tjärumarknad (d. 9 juli detta år) skall i böter erläggas 3 rdr rmt för bvar tolft af plankor och hvar tunna tjära, som brista i det bestämda antalet. Den ofantliga mängd snö som fallit, försvårar i hög grad det redan förut hårda arbetet. Mången blir det säkerligen, som för att betala dessa böter, måste tillgripa sina sista tillgångar, och således blifver den sednare villan värre än den förra. Mot obetydligt och opassande slöjdarbete har utlemnats något litet af den skänkta spanmålen i de nedra byarne, men de öfre och nybyggarne uppåt elfven ha blifvit utan. Blott några enskilda fattiga bekommo till Julbelgen 20 ort gryn pr man. I händelse af virkeskontrakternas försummelse har undsättningskomitn af en del nybyggare förskrifvit sig all den tillgång de ega, bestående af kor, hästar m. m. Men det kungl. brefvet föreskrifver att betalningen skall erläggas först 1870— 71—72—73. Till undsättningskomitn framställes den frågan, om icke detta gäller äfven för nybyggare och inbygesfolk? Af de skänkta medlen har utdelats blott mot verkställande af motsvarande arbete. Men inom socknen finnes en mängd menniskor, hvilka dels ha för stora hushåll, dels äro sjuka; intet erhålles af fattigvården. Borde ej sådana erhålla en liten gåfva — af det som dem är gifvet?! Förmodligen för att riktigt nedtrycka oss i uselhet och elände, har undsättningskomitn bestämt priset. för en matta mjöl till 45 rdr, för 3 fot korn till 30 rdr. För undsättningsmedlens utlemnande borde vissa dagar bestämmas, ty de personer, som dermed ha göra, erhålla 3 rdr pr dag, de må utlemna något eller intet. Undsättningskomitn har för centralkomita i Luleå gifvit tillkänna, att uppföre elfven har varit ganska god årasväxt. Men tyvärr är detta ej sannt, ty de flesta hafva fått total missväxt och mången gaknar det nödvändiga. Emeliertid skall gåfvomedlen för dessa insättas på en sparbank. Personer som tillverkat 5—10 tunnor tjära, har för dem af unds.-kom. erhållit blott 3 fot af korn och hafra. Jag vet att jag genom min djerfhet att lemna en ärad alimänhet dessa upplysningar, skaffar mig mägtiga fiender derhemma. Men jag söker rättvisan, jag tror mig hafva funnit henne, och vill bon åtminstone i denna sak göra skäl för namnet, blir också min och likars förtviflan skingrad och jag kar dezsutom alltid den trösten att hafva förskaffat mig flera vänner än fiender. s Till sist får jag tacka den ärade redaktionen för I att den beviljat plats för denna min uppsats. Stockholm den 4 maj 1868. NILS BORG. f. d. fältjägare och kronoåbo i Råneå i Norrbottens län.