Dagens Nyheter – 14 maj 1868, sida 1

Lagutskottets betänkande med förslag till lag om utvidgad religionsfrihet kom verkligen i går in till kamrarne och blir om fredag i dem föredraget till afgörande. Vi skola visa hvad lagutskottet vill medgifva och att detta icke är så litet: 1. Utskottet vill att det icke mer skall bero på konungens godtycke att gilla eller förkasta ansökningar om bildandet af fria församlingar. Ansökningarne kunna, enligt utskottets förslag, icke afslås med mindre än att de tillämnade församlingarnes lära och församlingsordning äro stridande emot lag eller sedlighet. 2. Utskottet borttager det i 1860 års förordning intagna förbudet för dissenterförsamling att förrätta offentliga kyrkobruk och andaktsöfningar annorstädes än inom församlingens kyrka, bönehus eller kyrkogård. 3. Utskottet tillåter fremmande trosbekännares församlingar, inrättningar och stiftelser att besitta fast egendom; ty, säger utskotteti sin motivering, när staten medger en församlings bildande, bör: den ej frånkänna henne rättighet att förskaffa sig hvad som erfordras för det ändamål, hvarför församlingen blifvit erkänd. — Denna rättighet hafva ock disseoterförsamlingarne i Norge, och erfarenheten der har, säger utskottet, visat att man ej behöft hafva ett sådant påbud som i vår 1860 års förordning, eller att dissenterförsamlingar ej få ega annan jord än som erfordras till kyrkogård. 4. Utskottet har, emot 1860 års förordning, tillåtit att barn undervisas i skola der lärarne ej bekänna samma religion som lärjungarne. Utskottet säger i sin motivering häraf, bland annat: I andra länder med religionsfrihet finnas s. k. blandade skolor, hvilka besökas af både protestanter och katholiker och hvarest religionsundervisningen meddelas af olika lärare för olika trosbekännelser. 5. Utskottet tillåter civil-räktenskap, såväl då båda makarne äro dissenter, som då blott en af dem tillhör ett fremmande religionssamfund. 6. Utskottet har borttagit föreskriften i 1860 års förordning, att den, som ur statskyrkän vill utträda, skall underkasta sig varningar af denna kyrkas presterskap. Utskottet anför såsom skäl för detta sitt beslut: Andamålet med förmaning och varning torde i de flesta fall förfelas, enär dessa formaliteter innebära ett moraliskt tvång, som snarare är egnadt att alstra bitterhet hos den som utgör föremålet. Utskottet upphäfver slutligen allt ansvar för den som träder till eller utsprider villfarande lära, med undantag naturligtvis för de fall då man lockar barn eller använder bedrägliga medel till utspridandet af sådan lära. Ehuruväl detta förslag ingalunda fullt motsvarar de önskningar, som i landet hysas, tro vi det vara skäl att kamrarne antaga det. Alla religionsfrihetens vänner skola utan tvifvel ånse att 1:sta paragrafen sådan den lyder i hr Lemchens reservationsförslag är att föredraga framför 1:sta paragrafen i utskottets, emedan, enligt den förra, det blott behöfves anmälan, men en