Dagens Nyheter – 13 maj 1868, sida 2

hastigt förändras? Om du visste huru många älskvärda, förtjusande unga flickor jag sett iG. utan att egna dem ens ett ögonblicks uppmärksamhet! För mig fanns i hela verlden ingen mera än du, du ensam, och jag skulle för dig hafva försakat en furstinnas kärlek. Men du, du förälskar dig i den första herreman du får , se, utan att känna hvarken hans karakter eller I hans hjerta! Betänk dig, Ada, jag besvär dig, ! betänk dig medan det ännu är tid. — Jag har betänkt mig — framhviskade den unga flickan knappast hörbart. — Och du älskar honom oåterkalleligt? Ada lade handen på njertat utan att svara. — Nåväl, — återtog den unge mannen, hastigt uppresande sig — enhvar har sitt öde att bära. Jag gjorde orätt i att förtvifla. Det är bra; jag skall glömma dig, Ada, glömma dig ganska snart, och icke vidare besvära dig med en kärlek, som du föraktar... — Hilmer! — afbröt honom Ada med darrande röst. — Men, fortfor denne, allt mera upphetsad och utan att akta på hennes afbrott, om han icke gör dig lycklig, om han missbrukar den djefvulska förtrollning, hvari han fångat dig, så skall jag döda honom som en hund! Den unga flickan skälfde. — O, återtog Hilmer med svallande passion, jag skulle redan ha kunnat döda denne man, som kommit, jag vet icke hvarifrån, för att stjäla min brud, min sällhet, min enda glädje här i lifvet; denne man, som blott behöft visa sig för att väcka tvedrägt mellan tvenne familjer, som i tjugu år varit förenade med de ömmaste band. Hundrade gånger har jag varit på väg att kasta mig öfver honom, men jag har skonat honom ... emedan jag såg att du älskade honom... Darra icke... Jag skall icke röra ett hår på