Dagens Nyheter – 13 maj 1868, sida 2

(1 i TT SMÅ SKIZZER af RALTE RITTAK. (Svenskt original). Grumla icke flickans själ. (Forts. fr. föreg. n:r.) — Ja, återtog Ada med ansträngning; jag trodde mig älska dig med en annan kärlek... jag rår icke för att jag misstog mig, Hilmer. Den dagen då... då en annan person... kom i min väg, vaknade inom mig en, ny känsla, som jag aldrig förr hade erfarit. Ar det kärlek? Jag vet icke, men hans närvaro uppfyller mig med en bäfvande sällhet; hans röst kommer mitt hjerta att klappa; då han befinner sig vid min sida, erfar jag cen outsäglig tjusning, som kufvar och hänför mig; tanken på honom följer mig öfverallt; vakande eller sofvande, står hans bild ständigt för mina ögon, och jag kan icke hjelpa det. O, Hilmer, det är icke mitt fel; var barmhertig, förlåt mig! Och efter denna bekännelse sjönk den unga flickan ned på sina knän för barndomsvännen. o— Du älskar honom då mycket högt? — sade Iilmer bittert, i det han upplyfte henne. Ada sänkte hufvudet utan att svara. — Hör mig du nu i din ordning, Ada,— återtog Hilmer beslutsamt. — Min barndom och första ungdomstid har förflutit sorgfritt vid din sida. Jag älskade dig mer än en syster, högre än fader och moder, högre än allt. Men hvarför skulle jag tala med dig om min kärlek ? Talade icke hvarje min minsta handling derom ? Visade jag dig icke en hunds slafviska tillgitveohet? Skulle jag icke med glädje ha gifvit dig allt, äfven mitt lif, om du hade önskat det? O, jag älskade dig, Åda, så som han aldrig skall älska dig! Huru har ditt hbjertelag p så