Dagens Nyheter – 12 maj 1868, sida 3

Hilmer sittande på grässofan med ansigtet doldt i sina händer. Vid anblicken af honom studsade den unga flickan och kände lust att fly, men besinnande, att hon väl ändock var skyldig barndomsvännen ett ord till förklaring, gick hon fram till honom, lade handen på hans axel och hviskade: — Hilmer!