unga flickan. Vid 20 år uppgör man icke ger na kallblodigt planer till nidingsdåd; man känner sig dragen till en ung och vacker qvinna, man erfar ett behof att göra sig älskad af henne, utan att ens besinna hvart denna kärlek skall föra och hvilka följderna deraf kunna blifva, men någon medveten tanke på att bedraga en ung oskyldig flicka och sedan lemna henne till pris åt sorgen öfver hennes felsteg förefinnes väl aldrig. Vid första åsynen af Ada kände sig Hugo instinktlikt dragen till henne, och han beslöt att låta presentera sig för hennes föräldrar för att få tillfälle att umgås i familjen. Presentationen egde rum af baron W. sjelf, dagen efter den nyss skildrade scenen. Naturligtvis kände sig herr B. utomordentligt smickrad häraf, och hans hustru bar hufvudet minst en tum högre än förr; fru B. såg redan i andanom sin dotter gift med den blifvande generalen eller Janåshöfdingen, såg henne rik, fjesad, åkande i eget ekipage och presenterad på hofvet. Man kan då tänka sig om hon mottog den unge adelsmannen artigt. Den dagen gjordes icke något besök hos familjen L., det talades icke ens om dem; man låt dem blott förstå att man hade stor societet, så att man icke kunde ha äran se dem den aftonen. Det hehöfs så litet för att väcka folks fåfänga, och förakt för vänner sedan 20 år tillbaka. Ada såg icke unga Hugos besök med samma oblandade tillfredsställelse som hennes mor. Hon kände att det var för hennes och icke för föräldrarnas skull, som han kom dit. Hans åsyn och hans ord utöfvade öfver henne en ocmotståndlig tjusningskraft, som på en gång berusade och förfärade henne. Hennes sinnegstäm ning hade någon likhet med känslorna af blandad saknad och längtan hos den, som, sedan han sett kusterna af sitt fosterland sjunka bort i fjerran, vänder sig om för att rigta sin blick