Dagens Nyheter – 9 maj 1868, sida 3

— Ja så, jag ser, — utbrast hon med harmfull ton och högröd kind, — att jag icke kan räkna ens på er. Men herr Hill hade redan återvunnit hela sin värdighet och svarade med sin allvarligaste min: — Jo visst, mitt kära barn, jag förstår er smärta och jag deltar i den. Ni kan helt och hållet räkna på mig. Men ni kan icke verkställa en dylik föresats utan att hafva underrättat er farbror derom. Den saken åtar jag mig. Jag har just på morgonen fått ett bref från honom, hvari han bjuder mig till middag i dag, och jag hittar väl då på något gynnsamt ögonblick att meddela honom den här saken. Om er vistelse i hans hus är honom till besvär, såsom ni tror, så skall han naturligtvis med nöje erfara den nyhet jag bringar honom. I afton således. Vi få då öfverenskomma om den tid som ni ännu kan behötva vistas hos er farbror. Men jag lofvar er att verka för er flyttning derifrån, och jag skall lyckas deri eller ock förlora mitt rykte såsom skicklig affärskarl. När Amy återkom hem, rådde der den största liflighet. Det var tydligt att man tillredde en fest, och Amy kunde icke undgå att anmärka, att ingen hade invigt henne i förtroendet. I trappan mötte hon tanten, som i flygande fläng sade henne att de väntade några främmande till middagen och bad henne göra en liten toilett. Amy tänkte ett ögonblick på att trotsa denna uppmaning, som föreföll henne tyrannisk. Hon valde i sin garderob en klädning i allvarsamma färger och som gick högt upp i halsen. — Så — tänkte hon — bör en gammal flicka klä sig. Men hur det var, så Jät Amy sitt beslut fara, sedan hon hade speglat sig i denna qväkar