Dagens Nyheter – 9 maj 1868, sida 3

tycktes hafva lemnat henne i går, så ringa spår hade de tolf år som förflutit qvarlemuat i hans ansigte, — Edvard, ömmare och kärleksfullare än någonsiv. Hon slingrade sina armar kring hans hals och hviskade: — 0, öfvergif mig aldrig mera, Edvard, älskade Edvard! Så förblefvo de i flera minuter fast omfamnande hvarandra, liksom om de hade fruktat en ny skilsmessa, Nu hördes steg i trappan, Edvard reste sig upp, dörren öppnades och in trädde familjen och de bjudna gästerna. Då begrep Anna allt hvad som under de två sista dagarna hade förefallit henne mystiskt, och hon kastade sig gråtande af glädje i den kära tantens armar. — Jag sade er ju det — ropade herr Hill — att jag skulle utverka er flyttving härifrån eller ock förlora mitt rykt? på kuppen! Amy lemnade verkligen inom få dagar sin farbrors hus, dock icke iörr än bröllopet först hade blifvit firadt. Det gällde att återvinna den så hofvudlöst förspillda tiden. Men var den, roga räknadt, så helt och bållet förspilld? Man påstår att den långa pröfoing, som de båda älskande geromgått, boriblåst bvatt enda moln från deras äktenskapshimmel. Det säkra är att de nu varit. gifta i tre år och att smekmånaden ännu tyckes fortfara. Amy är nu... men tst! låt oss ej tala om hennes ålder; vare det nog sagdt, att hon ännu är en ung och vacker fru.