Dagens Nyheter – 9 maj 1868, sida 2

ingen ömmare känsla, och hon tyckte att det skulle varit ett dubbelt förräderi att gifta sig med en ung man, för hvilken hon kunde misstänkas att hysa kärlek. Men skulle hon då förbli ogift? Hon tänkte på saken länge, mycket länge, men ju mera hon tänkte, desto tydligare fann hon, att hennes fordne brudgum oupphörligt ställde sig emellan henne och dem. Honom såg hon så lifslefvande som om han hade lemnat henne i går, medan hon omöjligen lyckades uppkalla bilderna af dem, som hon hade sett i går. oo— Nej — hviskade hon slutligen med en lätt suck — ag kan icke gifta mig med en annan. Tärn, sen är kastad — jag får dö som gammal flic! Frukosttimrian var nu ione, och Amy gick ned i matsalen, der hennes farbror, tant och kusiner redan voro samlade: Hon öfverraskade dem under en högst liflig konversation, som upphörde genast vid hennes inträde, och det röjde sig en allmän förvirring, som icke litet bidrog att öka Amys nedslagenhet. Hon trodde sig märka att hon generade den familj, som hade erbjudit henne gästfrihet: hon var uppenbarligen till öfverlopps i hemmet, så att man för henne3 skull till och med var tvungen att afbryta förtroliga samtal. Hon beslöt att så fort som möjligt göra ett slut på denna falska position. Frukosten fortfor som den hade börjat. Förgäfves försökte de unga kusinerna flera gånger att återföra munterheten genom åtskilligå hänsyftningar på gårdagens fest. Genast fördystrades Amys ansigte, och löjet dog på de ungas läppar. Det var ett pinsamt tvång som hade inträngt sig i familjekretsen. Efter frukosten förebar Amy bref att skrifva, för att få lemna sällskapet och återvända till sitt rum; och hon hade den bittra smärtan att