Dagens Nyheter – 8 maj 1868, sida 2

Dessa inkomster äro upptagna till det clopp som kyrkoherdarne sjelfve uppgifvit ill taxeringen, och det lärer således icke unna falla någon in att betvifla att deras ppgifter varit samvetsgranna, men då sporterna inflyta i många poster, ofta å smärre ;elopp, och då det knappt torde kunna anagas att hrr kyrkoherdar alltid och genast untecknat hvarje riksdaler som lemnats dem handom, så är det väl ändock möjligt, att !eras sportelinkomst i sjelfva verket utgjort tt eller annat hundratal mera än de blifvit beskattade för, fastän det ingalunda vait deras afsigt att fördölja någon del af sin verkliga inkomst. Vare härmed huru som helst, så är det visst att, som vi visat, kyrkoherden i Clara haft i medeltal närmare 14,000 rdr och kyrkoherden i Jakob öfver 11,000 rdr. Derifrån böra afräknas de löner de betalt åt biträden (den ene har gifvit sin adjunkt 800 rdr af de 14,000 riksdalerna; den andre har gifvit sin ena adjunkt 900 rdr och sin andre adjunkt 200 rdr af sina 11,333 rdr, hvilket visar att presterligt biträde kan.erhållas för ganska lågt pris, om man prutar). Således återstår för kyrkoherden i Ciara 13.006 riksdaler och för kyrkoherden i Jakob öfver tio tusen riksdaler om året. Församlingsboerna betala sålunda icke illa sina respektive herdar. Somliga tycka att de till och med betala för mycket och att det alldeles icke är rätt och billigt att en pastor har större inkomst än någon 7ikets embetsman, med undantag af statsråderna samt några biskopar, landshöfdingar och landssekreterare — mer än generaldirektörer, presidenter, justitieråder, generaler och amiraler, ja mer än många af biskoparne och landshöfdingarne; dubbelt så mycket som hofrättsråder, ledamöter i kollegierna, expeditionschefer m. fl.; samt tre å fyra gånger så mycket som sekreterare, assessorer, kamrerare och med desse likställde; — slutligen femton til tjugu gånger så mycket som de flesta familjer inom församlingarne Också äro kyrkoherdarne belåtna med sina inkomster — och ingen kan väl förundra sig deröfver — men de vilja hafva svart och hvitt på att de få behålla, och uppbära dem qvartalsvis i bestämda poster. Att detta skulle göra lifvet ännu angenämare för kyrkoherdarne än det redan är, kan icke bestridas; men att det skulle lända församlingarne till någon fördel inses icke, och hvarföre skulle då församlingarne sjelfve pålägga sig ett tvång utöfver de många slags tvång, som kyrkan redan håller dem i? Vi skole i morgon återkomma till detta ämne, och torde då äfven, om möjligt, meddela ett par insända artiklar. Till dess erinra vi att det fallit sig så, att kyrkostämma blifvit utlyst med både Clara och Jakobs församling samtidigt för att bifalla eller — som andra deremot hoppas — förkasta pastoraliekonventionerna. Genom detta sammanträffande af kyrkostämma i begge församlingarne — hvilket ser ut som en tanke — blifva sådana personer, som äro röstberättigade i begge församlingarne, hindrade att deltaga i öfverläggningarne på båda ställena, och uppkommer deraf vidare den följden att om den ena kyrkostämman förkastar förslaget, så kan detta goda exempel icke hinna blifva bekant och inverka på den andra kyrkostämmans beslut.