Dagens Nyheter – 7 maj 1868, sida 3

och silfverskedarne skulle, om de såldes, icke inbringa mera än hvad som behöfdes för hans begrafning. Det var en ledsam ryhet att berätta för John, som hade varit ute och flyttat, när han kom hem för att äta middag. På det att hon måtte bibringa honom underrättelsen härom så hastigt som möjligt, ropade hon till honom, så snart han satte foten på dörrtröskelv: — OO! John! alla min fars pengar äro slut. När John märkte att Martha blifvit mycket oroad af detta förhållande, tog han i stället saken lugnt. — Jaså, sade han, står det så till, må vi taga emot honom. Han har ju ingen annan att hålla sig till. En af de följande dagarne gick John till Daddys boning, och sedan han försålt allt hvad deruti fanns, med undantag af gubbens säng, som han sjelf bar hem, tillstängde han dörren och sände nyckeln till värden. Derefter tog han den gamle under armen och förde honom till sitt eget tarfliga bo vid Chaldrongatan samt bjöd honom sätta sig ned i ländstolen vid kaminen. — Var nu hemma här, Daddy, sade han, och anse er försörjd för återstående delen af ert lif. Så gick det till, att gamle Daddy kom att ligga John och Martha till last. Och den stackars gnobben var dem verkligen en börda, ehur de båda makärne aldrig talat med hvarandra derom. Å Han åt visserligen icke så mycket, och han låg tillsammans med barnen; men han hade en oöivervinnelig passion för snus, och ett glas sexskillings-öl måste han nödvändigt hafva hvarje förmiddag kl. 11. Eljest kunde hah icke lefva. Detta glas öl ville han ha, och han ville icke intaga det annorstädes än på värdshuset, der han tömde det, stående vid disken såsom han