Dagens Nyheter – 7 maj 1868, sida 2

höger om sig och med stora knippor lök hängande öfver hufvudet. Dessa måltider varade just icke Jänge, och onödiga lyxartiklar, såsom knifvar och gafflar, thefat m. m. dyl. kommo dervid icke i fråga. Efter måltiden hade Beadle för vana att sätta sig midt emot gamle Daddy, under det att Martha tog plats någorstädes i närheten och begynte stoppa strumpor eller lappa kläder. Den yngre delen af familjen, för hvilken det icke fanns några stolar, slogo sig ned här och der på golfvet, icke sällan bredvid eller på sjelfva kolhögen, som icke förnekade sin egenskap att svärta, hvilket gjorde att de i qvarteret allmänneligen kallades: de svarta Beadlarne. John och Martha höllo mycket af sina barn och icke för allt i verlden ville de att något ondt skulle hända dem; men de började finna att de tillväxte såväl i antal som i afseende på aptiten, under det att affärerna i stället utvecklade sig uti en alldeles motsatt rigtning, oaktadt John hade skaffat sig en ny skottkärra och en skrufnyckel till. Johns ärelystnad hade sedan länge gått ut på att få en liten vagn och en häst; men ännu hade han långt qvar till detta mål och han måste under tiden nöja sig med kärran. En skottkärra är just icke något behagligt fordon, i synnerhet när den begagnas till forsling af kol, och det var derför ingenting att undra på att John hade ofvannämnda mål för sin ärelystnad. Det vore också föga lyckligt, om alla menniskor sträfvade efter samma sak. Några känna en åtrå efter att herrska öfver sina medmenniskor, medan andra äro belåtna om de kunna förfoga öfver en häst. John hörde till den sista kategorien, och han hade i många år drömt om att en söndagseftermiddag få fara ut och åka med Martha och barnen i sin egen