hans varulager, som oftast icke var särdeles stort. Det bestod af en tunna kol — icke sällan mindre —som låg i en vrå, en liten stapel huggen ved, en smula grönsaker, en eller ett par korgar med potatis och några sillar på en tallrik. Härförutom utöfvade några nötter och torkade äpplen, som voro upplagda på ett bord invid fönstret, ett frestande inflytande på barnen i trakten. Jemte alla dessa rariteter var John äfven i besittning af ett föremål, som i förvånande grad bidrog till att hjelpa upp hans affärer. Det var en skrufnyckel, som utlånades mot en betalning af fyra skilling, och det var i sanning en förunderlig lycka detta instrument gjorde. Om man nu än icke får antaga att invånarne vid hans gata hade en skruf lös, så kan man dock åtminstone påstå att de fördrefvo tiden med den besynnerliga sysselsättningen att skrufva sina sängars olika delar från hvarandra för att åter sätta dem tillhopa; ty visst är det att hans skrufnyckel var i ständig verksamhet och till följd häraf utgjorde en af hans vigtigaste inkomstkällor. Varorna intogo den ena hälften af Johns butik, under det att den andra hälften nyttjades till hvardagsrum. Möblemanget bestod af en kamin, en hylla hvarå voro uppställda några porslinskoppar, två eller tre stolar och ett litet rundt bord. Denna afdelning vittnade om Marthas egenskaper såsom husmoder, och alltid såg man henne löpa fram och tillbaka från den ena vrån till den andra, för att ställa allt i ordning, undantagandes om aftnarne, då familjen efter dagens mödor vid det lilla bordet med begärlighet intog sin måltid, bestående af sill, smörgås och the. Då kunde man se gamle Daddy, Marthas fader, sitta i en ländstol vid elden med kolhögen till