Rätt till guldvaskning. Vi hafva i ett föregående nummer berättat, att man i norska finnmarken upptäckt guldlager, och att nyheten härom föranledt många lycksökare att styra kosan dit. Nu har emellertid en provisorisk förordning utkommit, hvilken bestämmer: att rättigheten att vaska eler på annat sätt tillgodogöra alluvialt förekommande guld tillkommer allena jordegaren och må blott utöfvas under iakttagande af de närmare bestämmelser, som konungen kan föreskrifva. Finlands första skeppsdocka öppnades den 20 april. Härom skrifves från Helsingfors den 21 april följande: Det väntade skådespelet af skeppsdockans öppnande hade igår tillockat en stor mängd åskådare, hvilka dels intogo plats på däcket af.ångf. Constantin, som jemte Grefve von Platen var bestämdt att först intagas i dockan, dels omgåfvo denna sednare på alla sidor med en lefvande och brokig krans; bland de förre befunno sig generalguvernören Adlerberg samt flere medlemmar af landets styrelse, som hedrade festen med sin närvaro. Hanmnibalism. Att fall af menniskoätande på sednaste tiden förekommit bland araberna i Algeriet under den der rådande svåra hungersnöden, framgår af följande i franska Monitören återgifna skrifvelse från Alger al den 16 april i Messager du Midi: Erkebiskopen i Alger uppfostrar nu i sitt palats en ung arabisk flicka, som blifvit upptagen under egendomliga omständigheter. Detta barn hade nemligen, alldeles utom sig af förskräckelse, flytt från sina föräldrar och blifvit upptagen aj den barmhertiga prelatens utskickade. Med ledning af hennes uppgifter förde man henne med sig till hennes faders hydda och der fann mar en stor hop ben och märkte en besynnerlig lukt hvilka saker tydde på meniskoätande. Man förhörde den sju eller åtta år gamla flickan, som okonstladt och med rädsla berättade hvad hon hade sett. Drabbade, liksom hela den infödda befolkningen, af den yttersta nöd, hade fade: och moder kommit öfverens om att äta up sina barn, och under det att fadren kraftig höll offret fast, slog modren det hårdt i hut vudet, tilldess det var dödt. På detta sätt slog man ihjel och åt upp fyra barn efter hvarandra; det femte och sista — den af erkebisko. pen upptagna flickan — undslapp lyckligtvis samma öde.