målet, utan att krafterna till mehn för saken ; voro allt för splittrade, hvadan styrelsen senom kungl. maj:t nu föreslagit, att, utom oeneraldirektören och byråchefen, i styrelsen måtte få tillsättas två nya öfverdirektörer, deraf en för trafikafdelningen och en tillsvidare för maskinoch banafdelningen gemensamt. Men deraf bordefväl följa, att, då dessa öfverdirektörer numera iintendenternas ställe komme att gagna i styrelsen, der de äro behöfliga, de borde kunna undvaras på distrikten, hvarest de varit obehöfliga. Ehuru styrelsen emellertid ännu icke vidtagit denna förflyttningsåtgärd, finner man med förvåning, att förslaget upptager nya liknande tjenster under namn af distriktchefer i de fordna intendenternas, ställe. Dessa tre distriktchefer, hvardera med 6,600 rdr inkomst om året, vill utskottet se indragna och, såsom oss synes, detta med rätta. Då styrelsen sjelf i sitt anförande anser, attdistriktecheferna skulle få ännu mindre att göra än de fordna redan, öfverflödiga intendenterna, hvad skall då för dem återstå? Att intendenterna varit öfverflödiga bevisas bäst af följande: Intendenten på 1:sta distriktet har, dels varit borta i ?4 år, dels varit föredragande i styrelsen i flera år, utan att hafva haft någon annan vikarie än trafik-direktören. — Intendenten på 2:dra distriktet, som rätteligen bor i Göteborg, är forlfarande och sedan 2 år sysselsatt istyrelsen, och bosatt i Stockholm, under hvilken tid ingen annan vikarie förefunnits på distriktet än trafikdirektören. — Intendenten för 3:dje distriktet, som likaledes varit borta 12 års-vis har, under den tid han vaj vit hemma, dels troligen tillfölje af sin mindre lämplighet för befattningen, dels tillfölje af brist på göromål, föredragit att åtaga sig vara arbetschef för bibanan Landskrona— Helsingborgs nybyggnad, för hvilket han af detta bolag uppburit arfvode. Under alla dessa tider var tvafikdirektören i distriktet förordnad att sköta hans tjenst, d. v. s. på papperet. Att detta allt ledt utskottet till den åsigten, att de tre nya distriktchefstjensterna borde kunna utan olägenhet indragas, att icke tala om den stora besparingen, är högst naturligt. Dertill kommer att nu två af intendenterna behöfvas såsom öfverdirektörer, enligt det nya förslaget, och således skulle, då 3 nya distriktchefer äro förutsatta, 2 nya tjenstemän engageras. Härtill förefinnes emellertid ej de aflägsnaste skäl, då göromålen ledigt kunna medhinnas af de tjenstemän, som nu finnas, och det här icke, mer än annorstädes, torde vara nödigt antaga flera, förr än de befintliga fått för mycket att göra, hvilket sannerligen innu icke på långt när är fallet. Då styrelsen derföre genom utskottsbeslutet får i uppdrag, att fördela de göromål, som den entagit att distriktcheferna i en möjligen mycket aflägsen framtid skulle få och som ännu alldeles icke finnas, på de befintliga föreståndarne för afdelningarne, så torde detta ganska lätt låta sig göra. Men hvad som är vigtigare än utgiften, vigtigast af allt, är, att dessa distriktchefer, ifall de tillsattes, skulle komma att utgöra en högst skadlig, hämmande mellanhand mellan de verkligen utförande afdelningsföreståndarne på distrikten och styrelsen, såsom lätt synes af styrelsens eget anförande angående deras tilltänkta verksamhet. Ett oeftergifligt vilkor för jernvägarnes utveckling är nemligen: en stark, väl sammansatt centralstyrelse och, utan onödiga hämmande mellanhänder, ett dugligt distriktbefäl. Vi, liksom statsutskottet, styrkas i denna vår åsigt af de flesta tjenstemän å jernvägarne, som alla äro öfverens om, att lika fördelaktig den af styrelsen föreslagna nya organisationen, med de af oss ofvan omtalade förändringar, skulle blifva utan distriktschefer, lika skadlig blifver den om sådane anställas. Härtill kommer att för hvarje nytt distrikt af statens jernvägar som uppstår, skulle man belamra sig med ytterligare en sådan RAR RE SS VA FORE RP LE RAL LARM,