Dagens Nyheter – 5 maj 1868, sida 3

mörkrets inbrott, promenerade jag upp och ned på platsen utanför kyrkan och kastade blicken ävgsligt upp mot templets mörka föhster, genom hvilka ännu endast ett par ljus kastade deras matta sken. En timma före midnatt var jag åter på. min post, och nu var platsen icke längre folktom, utan uppfylld af grupper, under det att då och då en Dy ström af åskådare vältade in från de tillstötande gatorna. Jag lade märke till att det öfvervägande antalet af dessa nyfikne voro karlar, ehuru bland dem ock funnos indianska qvinnor, så väl som hvita af de lägre klasserna... Men ännu höjde den jättelika kyrkan sig mörk och tung i nattens skugga och de få ljus, hvilka, skeno på. högaltaret, tycktes än mera fördunkla dess stora inre. ; i (Forts.) i Canmecan i Faubourg St. Germain. En tysk tidving meddelar följände historiett: Fröken Finette, den gamla bekanta, dansär nu hvarje (afton i London, i. Hoyal Alhamvra Palace, till engelsmännens förtjusning cancan, som på aftischerna angifves såsour fråusk nåtionaldans. .. Med anledning. af nämnde epitet, erinra. vi oss on liten, såsom man påstår, fullt sanningsenlig anckdot. Ea fransk Öörlogsman låg tillankars i svensk hamn, i Officerarne voro oupphörligt. bjudna hos familjerna . på stället; man dansade öch roade sig-åaf bjertanszgrund:. På en af dessa bjudningar bådö dö urgå menlösa (!) damerna en synherligen ihtägandeOtficer att lära dem cåncav, som man älven der ansåg såsom. en fransk -nationaldans. — Den unge officeren lät icke bedja sig detta tvbune gånger;