Dagens Nyheter – 5 maj 1868, sida 2

nu genast. Larpent har friat. till min dotter, och hon — det vill säga vi — jag menar, att det. är afgjordt att hon skall säga ja. Det är saken. Ser du, Lily kommer att få något pengar då jag dör, och den här Larpent — det är en brorson till gamla King i Durango — har visat sig vara äldsta sonen till hr Josepli Larpent och blir således med tiden baron, och Jet är ett gammalt godt hus, mycket skuldsatt, som mina penningar kunna göra oberoende. Och då dertill Lilys moder är för partiet — : Jag tror att han sade en hel del mera af samma slag, men jag hörde endast ljudet :af hans röst i mina. öron, utan att uppfånga en enda. stafyvelse. Jag kände mig så olycklig, som en yngling på tre och tjugo år har räts tighet att känna sig under dylika omständigheter; ty ehuru jag ända sedan silfvergrufvornas tid hade-känt att det var rest en skiljemur mellan Lily och mig, hade jag dock, halft omed: vetet, hoppats på att -en-lyekträff skulle af: lägsna. hindret, och först nu fattade jag den sorgliga sanningen, att Lily. var förlorad för mig: Det. kanske var mycket fegt af mig att stanna qvar i köpmannens hus i stället för att åter sätta mig upp på min häst och rida min väg, något som jag under det första bittra intrycket kände mig frestad att göra. Ehuru jag ej mer hyste något hopp, kunde jag dock icke slita mig lös, så mycket mera som Lily icke tycktes vara nöjd med förlofningen. Mera än. en gång öfverraskade jag henne gråtande, och hennes lynne tycktes hafva blifvit nyckfullt, ty än var. hon mycket upprymd, än djupt nedslagen. Larpent, min lycklige medtäflare,. hade icke vunnit hennes tycke; men hon var vek och mild till sinnes och van att lyda sina föräldrar, och hon -hade i denna sak gifvit efter för modrens önskan; Hvad fru West beträffar, så var hon