— Den lilla är tillräckligt vacker för att ega rättighet att vara sjuk när hon behagar, sade herr de Talleyrand med sitt fina leende. Herrar Stadion och Metternich svarade med samma betydelsefulla leende. Kort derefter fann hr de Talleyrand en temligen sannolik förevändning att lemna spektaklet; hans tvenne kamrater, uttryckande sin lifliga saknad, hade svårt att dölja sin tillfredsställelse. En qvart derefter gick hr v. Metternich, och hr v. Stadion dröjde icke att följa exemplet. Under tiden stannade en vagn på la rue Chantereine utanför n:o 18. I detta hus bodde m:ll Euphrasie Fripart, mellan kulisserna kallad Turlurette af sin förkärlek för den bekanta sång, hvars omqväde är Turlurette, Ma tante Urlarette. M:)1 Euphrasie Fripart var en af de mest bemärkta koryfterna vid PAcademie royale de musique. ; — Mår ni icke bra, vackra barn? sade hr de Talleyrand, halföppnande dörren till den vackra dansösens budoar. Prinsen af Benevent hyste mycket intresse för m:ll Euphrasie Fripart, emedan han hade kännt hennes föräldrar. — Ack, prins, on förfärlig migrän! I detta ögonblick ringde man. — Himmel, man kommer! Det är säkert läkaren vid teatern, utropade Turlurette; åh, jag ber, må han icke se någon här! Och dansösen kuuffado in hr do Talleyrand i ett kabinett och lästo igen dörren. Furst v. Metternich inträdde. — Skulle det verkligen vara ett illamående som beröfvar oss nöjet att se er uppträda i baletten i aftou? sade hav, med courtoisie kyssande den nuga flickans hand. — Nej, monseigneur; raen jag är lycklig att se er för att uttrycka min tacksägelsa för er urtgketåtava mörgöt. — Bevars, nå ra dlamdaer — — ov bagar