binetten, och prins de Talloyrand, furst v. Metternieh och grefve Stadion befuuno sig ansigte mot ansigte. å De sågo temligen långnästa ut, de trenne -diplomaterna, då de betraktade hvarandra; men slutligen utbröto de ien gemensam skrattsalfva, hvartill hr de Talleyrand gifvit signalen. — Allons! sade hr v. Metternich, det är armån, som ännu en gång slagit oss oaktadt freden. Vi skola ta revanche. Men hvad som in må hända, låtom oss aldrig glömma detta namn Turlurette, och må det för alltid vara emellan 0o3s ett paktum, försäkrande oss vårt ömsesidiga bistånd i alla omständigheter. Andtligen, tänkte jag, se der upplösningen af gåtan. Dessa trenne män, hvilka mer än en gång haft Europas öde i sina händer, hade antagit som lösen benämningen på den vackra dansösen, hos hvilken händelsen hade befästat deras diplomatiska brödraförbund. Utan att vilja afhöra min portvakterskas klagoutgjutelser öfver den briljants lott som hennes gamla vän Turlurette hade gått miste om, derföre att hon varit allt för lätt på foten som qvinna, om icke som dansös, reste jag mig för att gå upp till mig. Den pratsamma gumman, följande mig ända till dörren, tillade: — Om min son vore här. skulle han berätta er mycket mera. Han talar som en bok, han är så lärd ... Men man har nedrifvit hans bourgeois museum för att göra försköningar i Champs-Elyses, och för närvarande visar han sitt vaxkabinett i landsorten. Jag kan till och med säga er, att han har porträtter af prins de Talleyrand och af Turlurette, kostymerad som sylfid; men han omtalar aldrig deras äfventyr för publiken, emedan han tänker gifta sig med min gudotter Turlurette. x (SLUT) So MN RR 2 vr ER