Dagens Nyheter – 2 maj 1868, sida 3

dag, när som helst, finnes för er tillfälle att ingå i armån. Res till Afrika, der kriget nu rasar, och strid för ert fäderneslands ära och framgång. Ni skall derigenom snart förvärfva er oberoende och en aktad samhällsställning, och för dessa fördelar skall ni icke hafva någon annan än er sjelf att tacka. Ni kan då högt bära ert bufvud; ty slägtskap med en brottsling kan icke förringa en hederlig och nyttig mans värde. Armand föll lorden om halsen. — Ni har rätt, ropade han. Jag vill arbeta! Fulmen bevittnade, allvarlig och tyst, denna scen; och den gamle Job grät af glädje. Slutord. Se här i korthet huru händelserna sedan ut vecklade sig. Armand begaf sig till Afrika, der han först gjorde krigstjenst såsom simpel soldat men sedan efterhand vann befordran, så att han redan efter förloppet af fyra år hade avancerat till kapten. Emellertid gifte sig lord G... med Fulmen. — Jag lefver icke länge, hade han sagt till den unga flickan; ty jag känner på mig att döden nalkas. Men som jag icke har rågra anhöriga, för hvilka jag intresserar mig, och som jag vill skapa din lycka, tager jag dig till min maka, och skänker dig således mitt namn och min förmögenhet. Vägra icke att mottaga en mitt anbud för din egen och för — hans skull. En dag då Armand efter en slutad drabbning stod och samspråkade med några kamrater i Constantine, såg han en gammal hvithårig man, hvars bållning och drägt vittnade om att han varit krigare i yngre år, närma sig