Dagens Nyheter – 2 maj 1868, sida 2

ett ord allt som är min tillhörighet skall säljas på auktion och de derför inflytande medlen skänkas åt de fattiga. Jag utvämner Job till exekutor af detta testamente. Sedan den unge mannen nedskrifvit detta, försjönk han i tankar. Han tänkte på denna qvinna, som han älskat så högt och hvilken var orsak till att han pu skulle taga sig afdaga; ty hon hade ju skickat honom till det hus, der han för första gången hört talas om sin fars brottslighet. Och han återtog pennan och skref följande: bref: Min fru. Ni, som jag älskade, ni, för hvilken jag dör, torde icke förvåna er öfver att jag vid grafvens rand ... Han afbröts här deraf attäJob återkom med pistolerna. Den trogne tjenaren lade dessa på bordet under tystnad. Armand fattade hans hand, tryckte den hårdt och sade till honom: — Tack!... Farväll... Gål... Åter fattade han pennan och fortfor att skrifva, medan Job aflägsnade sig: Ni torde icke förvåna er öfver att jag vid grafvens rand, i min lefnads sista timma tänker på er, att jag ber er om en saknadens tår... — Min Gud! utbrast han, afbrytande skrifningen; skall jag då verkligen icke mera få se henne Förmodligen hördes dessa ord i det angränsande rummet; ty i detta ögonblick uppläts dörren och Damen med svarta handsken inträdde. — Ni! ni! ropade han. — Jag! svarade hon, i det hon gick fram till honom. Hon var nu icke längre denna kalla, gäckande, ovlidkoliga qvialat som s0:fö— HhäMllariuvan