Dagens Nyheter – 2 maj 1868, sida 2

BAMEN MED SVARTA HANDSKEN. (Fortsättning af Det Hemliga Förbundet.) (Forts. fr. föreg. n:r.) XXVIIL Dörren öppnades och den gamle Job visade sig. Vid åsynen af öfverstens lik, stannade han stam och blek på tröskeln. Hämnarinnan förde ett finger till sina läppar, för att antyda nödvändigheten af att iakttaga tystnad, samt gaf honom ett tecken till att stiga in och läsa igen dörren. — Göm detta lik, hviskade hon sedan... göm det hvar ri behagar... i en vrå, under en säng; blott att Armand icke får se det... Och sedan ladda pistolerna, såsom er unge husbonde i befallt. Job lydde och Damen med svarta handsken föll på knä: — Store Gud! sade hon med låg stämma, så är då mitt rysliga verk fullbordadt. Du skall förlåta mig min grymhet, du som läst i mitt bjerta och sett huru förfärligt jag sjelf lidit igenom att nödgas gväfva mina känslor... Ty ack! jag är qvinna äfven jag, och ehuru jag först i hämndens sista timmar förrådt någon svaghet, har jag dock aldrig inom mig egt den styrka, den kallblodighet, jag visat. Förlåt mig, Gud i himlen, och beskär mig den nåden att åter blifva hvad jag en gång varit, en qvinna, en menriska! Och måtte du tillstädja att jag pu lyssnar till denna röst, som talar så högljudt ur djupet af mitt hjerta! 4 Emellertid var Armand i sitt arbetsrum. Han Skref ett så lydande testamente: Mitt hus, mina dyrbarheter, mina möbler, mina hästar och åkdoå, mixa gångkläder, med