Dagens Nyheter – 1 maj 1868, sida 2

tala hade han för längesedaa förlorat. Den tredje är död för verlden, men hanlefver. Han begråtes ou af sin maka och sina döttrar; ban har dock troligtvis sjelf läst de tidvivgsartiklar, hvaruti hans obyggliga dödssätt beskrifvits. Den fjerde har blifvit dödad genom en värjstöt. Den femte har jag boeslutit skona; men om jag förlåter honom, skall i stället den olycksbringande passion, hvaraf han beherrskas, störta honom i olyckans afgrund. Han är spelare! Hon gjorde ett kort uppehåil i sitt ta, hvarefter hon fortfor: — Jag tillämnar dig det bårdaste straffet, emedan du var den brottsligaste! Det var du som en dag satte dig vid Gontran de Lacys hufvudgärd och lockade honom att ingå på den skändliga öfverenskommelse, som sedan blef en förbannelse för hela hans lif... Jag har spart dig till sist, öfverste Leon! ty du var alla dessa skurkars styresman, du var själen i detta afskyvärda förbund, och det är dig jag har atttacka för att jag måste aftaga min hvita brudklädning för att genast ikläda mig den djupaste sorgdrägt... O! min hämnd! min kära och ljufva hämnd, på hvilken jag har tänkt, för hvilken jag har arbetat under en så lång tid!... Vet du väl att hvarje natt, när miva ögon tillslutits, har en blodig skugga kommit och ställt sig bredvid min bädd: Gortran!... Vet du väl att hvarje dag, hvarjo timma, då jag är ensam eller midt i verldshvimlet, ljuder oupphörligt i mina öron en stämma som ropar: hämna mig! — Det är Gontrans stämma... Vet du väl slutligen att hvarje gång, då jag stått redo att gifva det sista slaget åt någon af de män, hvilkas undergåvg jag föresatt mig, har jag fattats af medlidande och velat undandraga mig det påkostande värfvet; men samma röst har vid sådana tillfällon starkare än eljest tillropat mig: