Dagens Nyheter – 1 maj 1868, sida 1

DAMEN MED SVARTA HANDSKEN. (Fortsättning af Det Hemliga Förbundet.) (Forts. fr. föreg. n:r.) XXVIIL Innan vi fortsätta berättelsen, vilja vi förklära huru det kom sig att den gamle Job icke visade någon förvåning, då han såg sin herre återkomma så djupt nedslagen, och att han fann helt naturligt att den unge manren ville athända sig lifvet. En timma tidigare, d. v. s. medan Armand åkte den långa vägen till Damens med svarta handsken bostad, hvilken låg vid Beauveautorget, hade Job fått besök af öfversten. Den olycklige fadren, förkrossad af smärta, hade velat ännu en gång — den sista — se sin son, som nu fattat afsky för honom och icke längre ville erkänna honom såsom sin far. Den faderliga kärleken. hade gifvit denne hårdt pröfvade man styrka och han hade skynpdat till huset. vid Caillot-gatan i hopp att han der skulle träffa Armand. Men Armand hade icke kommit hem. Då den gamle soldaten blef varse sin fordra chef skyndade han honom till mötes för att stödja honom; ty öfversten gick med stapplande steg. — Herr öfverste, hur är det med er? ropade han. Men herr Leon stötte borom ifrån sig, sägande: — Job, ni har alltid varit en dnglig soldat. och en hederlig man. Er lefnad är icko fläckad at:någon vedrig handling... — Alldeles såsom tr, herr öfverste. — Ni bedrager er, Job, stammade gubben, bestormad af ångerns qval. Jag är icke mer er