Dagens Nyheter – 1 maj 1868, sida 1

skulle få låna detsamma; kommer han säkerligen att döda sig. Öfversten utstötte ett anskri. Han ville stiga upp, han vädjade till sin faderskärlek, för att fiupva behöflig styrka, men han återföll maktlös på stolen; ty han hörde i detsamma bullret af en vagn och såg genom fönstret Armand återkomma, blek och synbarligen tillintetgjord af sorg och förtviflan. I detta ögonblick afdrog -hämnarinnan sin handske och visade sin hand. På denna sågos här och der torkade blodfläckar. — Åh! sade hon, jag ser på dig, öfverste Leon, att du vill veta, hvem jag är. Nåväl betrakta denna hand... Jag lade den en gång inför altaret i en mans hand, och den mannen lät du mörda några timmar sednare... Jag svor då att städse hafva den betäckt af en! handske, och att icke attvå blodfläckarne förrän den dag, då min make blifvit hämnad! Öfverste Leon, jag är markis Gontran de Lacys enka — och för dig har vedergällningens timma slagit. . Dessa hämnarinnans ord utöfrvade ett visst döfvande inflytande på öfversten. Under några minuter förblef han stum; hans mun var vidöppen, han stirrade på den qvinna, som nu för honom sagt sitt fruktansvärda namn. — Ah! fortfor Damen med svarta handsken, nu förstår du, eländige, hvarför jag låtit din son fatta kärlek till mig... Hon började skratta och det låg någonfing förskräckande i detta skratt. . — lör mig, återtog hon, jag har redan Jlåtit hämnden drabba alla de andra — ty jag har velat straffa dem före dig. kn har du sjelf för åtta månader sedan dödat: jag menar Hector Lemblin. Den andre, gretve SAsti, dog i den tron att hans maka var brottslig och förbannade henne med sin blick; ty förmågan att