Dagens Nyheter – 30 april 1868, sida 2

rrtrtrSr — Nåväl — pi. får banna mig sen, min far; nu gäller det att rädda min heder. — Din heder! utbrast herr Leon. — Jag har förlorat tvåhbundratjuguåttatusen francs på spel, tillade Armand; och jag behöfver dem genast för att blifva qvitt min skuld. — Du skall få dem, sade öfversten sorgsen, men utan att visa någon vrede. — Och sedan skall jag dueliera. Detta sista ord kom öfversten att häftigt spritta till. — Duellera! utropade han; du vill duellera? men med hvem?... Hvem har förolämpat dig? — Det är icke mig man förolämpat, min far, utan er — som man på det nedrigaste sätt förtalat. — Mig? mig? stammade den gamle förskräckt. — Ja, er, min far. — Nåväl, då skall jag duellera; det kan jag ännu mycket väl... — Min far, afbröt honom Armand med djupt allvar, den man, hvilken jag är skyldig dez3sa tvåhundratjuguåttatusen francs, den man, som jag skall döda efter att hafva betalt hvad han har att fordra, denne man har vågat säga... — Hvad? utbrast öfversten högeligen orolig. — Han har sagt mig, fortfor Armand, i det han fästade ena skarp blick på öfversten som blifvit blek, att ni varit styresman för ett röfvareoch mördare-förbund, samt att den förmögenhet, ni eger, denna förmögenhet, af hvilken jag. njuter, samlats genom de gräsligaste brott. Är detta sannt, min far? Den gamle stod såsom träffad af åskan. Efter en stund höjde han sina armar och föll på koä för sin son, mumlaude detta enda ord: — Nl — Ah! utropade Armand, i det att han förde hauden till sin panna och det mörkvade för hans blick, det är då sannt!