Dagens Nyheter – 30 april 1868, sida 1

som en millionär, men han hade intet kapital att disponera. Öfversten behöll för sina egna behof tiotusen francs utaf den årliga ränta han uppbar och gaf sin sou återstoden eller fyratiotusen francs. Men den gamle förfogade sjelf öfver kapitalet, och Armand måste således, för att betala den enorma skuldi hvilken han råkat, vända sig till honom. — Min herre, sade den ungo mannen till sin fordringsegare, var så god och upplys mig, hvarest jag inom loppet af tjugufyra timmar skall uppsöka er, för att få betala hvad jag är er skyldig. — Förlåt min herre, genmä!de neapolitanaren, ni glömmer något... — Hvad för slag? — Har ni icke frågat mig, om jag känt grefve de la Pulcinella? — Jo, min herre, sade Armand, som nn ihågkom egentliga ändamålet med sitt besök i spelhuset. Och jag tyckte att denna fråga var cr misshaglig? — Ja, den misshagade mig endast derföre att jag nödgas lemna er upplysningar af den mest oangenäma beskaffenhet. — För mig? — Ja, just för er. Den unge mannen tog på sig en högdragen min. Neapolitanaren förde honom till ett hörn af salongen, hvilken de öfriga gästerna efter hand lemnade. — Min herre, återtog han, grefve de 1a Pulcinella var en bandit med namnet Giuseppe. — Jaså... Nå, hvad rörer det mig? — Gif er till tåls, min herre. Sedan banditen Giuseppe hade förvärfvat förmögenhet, beslöt han upphöra med stråtröfvareyrket, och som han var at god adel, lät han iståndsätta sina förfäders slott Pulcinella, beläget i Appen-ninerna, samt började lefva såsom grand seigneur.