Dagens Nyheter – 29 april 1868, sida 3

nnehöll två A tre tusen francs, och han stoppade den på sig, utan att räkna sedlarne. — Farväl, min fru, sade han. — Vi återse hvaracdra i morgon, svarade hon. Armand lät köra sig till det angifna huset vid Trevise-gatan, ringdepå och blef straxt insläppt. Då portvakten fick se fru de Charnys kort, bugade han sig djupt för Armand och förde hoaom uppför en trappa. En svartkläld betjest, som var posterad i den öfre våningens förstuga, ledsagade den unge mannen till en saloug, i hvilken tolf å femton personer sutto omkring ett spelbord. Armand anmäldes. Grefve-Arleff, som var en bland spelarne, steg då upp, gick fram och tog den unge mannen i handen samt presenterade. honom för värdionan, ett frantimmer af demi-: monden, som antagit det pompösa namnet fru; de Charny. Armand helsade och satte sig bredvid majoren. På andra sidan hade han till granne en man, som såg ut att vara omkring fyratio år gammal, och på hvilken den beskrifning Damen medi svarta bandsken afgifvit öfver markisen de SantaCroco fullkomligt passade in. Denne man höll för tillfället korten. Ian hade hundra louisdorer framför sig på bordet. — Svart! sade Armand. ; Han vann, , — Herr de Santa-Croce har otur i afton, yttrade en röst. — Åh! jag skall rog taga revanche, sade markisen skrattande. Jag är neapolitanare, och jag tror på Jyckans gunst. — Min herre, inföll Armand med låg röst, i det han lutade sig iotill honom, ni är neapolitanare, säger ni? — Ja, min herre. (Forts.)